Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Röj med Crossfire

/
  • Crossfire. Spelar ”psykedelisk bluesfunkrock” om de måste besrkiva det själva. I kväll på Rack’n’roll i Gävle.

De spelar någon sorts ”psykedelisk bluesfunkrock” och för några veckor sedan stod de på scen på legendariska jazzklubben Fasching i Stockholm. I kväll spelar de för hemmapublik på Rack’n’Roll.

Annons

Vi träffas en snabbis, mellan två lektioner, på jazzskolan i Gävle. Medlemmarna går här i samma klass, och hade redan gjort det i ett och ett halvt år innan de bildade bandet Crossfire. De hade snackat lite innan om att spela 70-talsrock, så det var ambitionen, men av någon anledning blev det inte alls 70-talsrock av det hela. Utan det muterade till något annat. Exakt vad har de lite svårt att sätta fingret på, i alla fall genremässigt. Till sist enas de ändå om att ”psykedelisk bluesfunkrock” kommer rätt nära.

Det låter lite som att det är musikermusik?

– Det är det också, på sätt och vis, men det är musikermusik som det går att lyssna på även för den som inte är musiker, säger Gustav Lindstein-Modin, basist och sångare i bandet.

– Det är fortfarande jambaserad musik, så det är inget jättekomplicerat, men kanske genomtänkt.

Vad man än kallar det så svänger det, att döma av de liveklipp på gruppen som finns utlagda på youtube. Och hittills har det ju gått rätt bra, om man betänker att de fortfarande bara pratar om att demodebutera. De har redan kommit till länsfinal i tävlingen musik direkt, och de har som sagt spelat live på Fasching, Sveriges mest namnkunniga jazzklubb, där oräkneliga storstjärnor spelat genom åren.

– Ja. Vi är nog bland de minsta banden som spelat där, som de själva formulerar saken.

I kväll spelar de och kompisarna i bandet Night Train Tramps på Rack’n’Roll i Gävle.

Vad kan man förvänta sig?

– Vi ska röja loss, dricka öl och spela högt och hårt, säger Gustav Lindstein-Modin.

– Så där kan du ju inte säga, det låter alldeles för metal, invänder munspelaren Jesper Larsson.

– Okej, vi ska spela långsamt och tråkigt, säger Gustav.

Jesper Larsson protesterar igen.

– Det låter alldeles för postrock.

Mer läsning

Annons