Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sky High är en skenande bluesångvält

/

Bluesen har oräkneliga ansikten och uttryck, Sky High känner definitivt till alla men är tydligt sammansvetsat med ett fingerfärdig explosivitet.

Annons

Den klichéartade bluesen där det introspektiva och vaggande klagandet lägger sig som en sordin på rytm och ton finns inte i trions värld.

Visst, Sky Highs blues gör som bluesen oftast brukar göra, den andas, blöder, gråter, svettas och skrattar om vart annat. Men skillnaden ligger i den där orubbliga och eldfängda pulsen och spontaniteten. För det är som sångaren och gitarristen Clas Yngström själv obekymrat uttryckte det mellan låtarna, ”det är inget bestämt, vi kör bara”. Och som det kördes.

De fullsatta Å-Krogen bjöds på en salig blandning av såväl Sky Highs egna digra material som andra artisters tunga rockklassiker. Bland annat kördes Jimi Hendrix ”Hey Joe” och ”The Wind Cries Mary” där Yngströms röst och gitarr träffsäkert skar genom den isande februarinatten och rensade ut hamnmagasinen.

Även VJ briljerade, som för kvällen vikarierade för den ordinarie basisten ”Rockis” Ivarsson. I låten ”Don’t Turn Your Back On Me” från skivan ”Freezing Hot”, blev det särskilt tydligt med hans medryckande solo. I bakgrunden, som ett solitt nav i Sky Highs tumlande maskineri, fanns trummisen James Bradley JR, ständigt och stadigt drivande de två nämnda strängbaserade mästarna.

Sky High är en skenande ångvält nerför bluesrockens kantiga berg, utan karta och kompass, men med en driven lokalkännedom. Alltid i rörelse, aldrig vilsna.

Mer läsning

Annons