Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Som en vd på firmafest

/

Några skämt, en mikrofon och en scen räcker inte längre. Nu när alla och deras mormor vill bli standup-komiker, markerar skämteliten sin position genom att göra föreställningar som handlar om någonting.

Annons

Som exempelvis Henrik Schyffert och Fredrik Lindströms kommande show om inredningsboomen

Just Fredrik Lindström kunde ha framträtt med en föreställning som inleds med en dialog mellan evolutionen och Gud; hans senaste bok var en dikt- och kortprosasamling med titeln ”Evolutionen och jag kommer inte överens”. Men nu är det i stället Thomas Järvheden som snackar slump, kaos, religion, evolution och meningen med livet – eller bristen på mening. Järvheden får stå som en surrogatig svenne-Lindström.

När jag såg honom på Spegeln i våras gjorde han ett av sitt livs bästa framträdanden, med en träff och ett flow som lyfte även mediokra skämt. Många av skämten finns kvar i ”Från Big Bang till happy ending”, trots att marknadsföringen ger sken av en ny show. Han har krystat in gammalt material i en ramberättelse som återkommer som en röd tråd, men den tråden är ungefär lika röd som Carl Bildt i tomteluva.

De gamla skämten har fördelen av att sitta, och det är märkbart hur dessa delar fungerar bättre för honom.

Som vanligt är musikdelen Järvhedens stora svaghet, en svaghet som blir större av att han ser den som sin styrka. Han sjunger som en Patrik Isaksson som har upptäckt humor, och vissa låtar är fyndiga vid en första lyssning – men inte i repris. Han hänvisar till kritik om att han stundtals är allvarlig, och menar att han är ointresserad av att skilja på humor och allvar. Rätt i teorin. Men kritiken handlar inte om blandningen, den handlar om att han är en hyfsad komiker men medioker musiker. Pinsamt blir det när första akten avslutas med en hårdrockslåt. I den framstår Järvheden som en vd på en firmafest som rockar loss på scenen tillsammans med ett coverband bara för att han kan.

Den som såg honom på Spegeln men missade honom nu behöver inte sörja, även om imitationen av Ernst Billgren är lika rolig andra gången. ”Från Big Bang till happy ending” kräver evolution.

Mer läsning

Annons