Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stark kväll med Stina Berge

/
  • fascinerande. ”Det är fascinerande att någon i 50-årsåldern debuterar med en så stark samling”, tycker På Gångs Erik Süss.

Det finns människor som sjunger the blues. Och så finns det människor som gått igenom the blues.

Annons

 Då spelar det ingen som helst roll vilken musikstil de verkar i, den blå känslan finns ändå där. Stina Berge är en sådan människa. Flankerad av gitarristerna Sebastian Aronsson och Karin Renberg sjunger Berge rätt ut, utan mikrofon, till publiken i kaféet. Ja, tyvärr blir det en innespelning på Joe Hillgården eftersom vädergudarna valde regnet. Nog märks det att Berge är en av grenarna på Stefan Sundströms musikaliska släktträd. Självupplevda mörka ögonblick, som i ”Svart”, men också ljusstrimmor i slutet av eländestunneln som i ”Mildare luft”. Allt levereras i en visklingande stil som även fungerar lika bra i skitig rocktappning, på YouTube finns bra rockklipp på Berge. Karin Renbergs ljusa stämmor matchar Stina Berges mörka röst, dynamiken är bra, allra tydligast i ”Spöken” där även Berge hängt på sig en gitarr. Det finns alltid risk för gröt med tre gitarrer, men här kan man tydligt urskilja trions gitarrspel. Många visdomsord säger hon från scenen, och det är fascinerande att någon i 50-årsåldern debuterar med en sån här stark samling sånger.

Mer läsning

Annons