Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sveriges tydligaste artist

/
  • TYDLIG. Pernilla Andersson, som är aktuell med konsert på Spegeln, sjunger så att man hör vad hon säger, till skillnad från Ulf Lundell som också är Gävleaktuell.

Pernilla Andersson är en tydlig artist.
I hur hon sjunger och i det hon säger.

Annons

– Jag är jävligt tydlig. Inte bara i hur jag sjunger utan även i intervjuer, hur jag pratar, allt.

På fredag är hon tydlig på Spegeln.

Artister som ägnar år åt att värka fram, formulera, slipa, putsa på och ha ångest över låttexter, borde, tycker man, ha ett intresse av att dessa rader ska gå fram till publiken.

Eller så är mumlandet en produkt av just prestationsångesten, ett sätt att ta udden av den pretention som man visar upp.

Hur som helst är det lite roligt att Pernilla Andersson, som just uppmärksammats för att vara välartikulerad, spelar samma kväll som mästermumlaren Ulf Lundell är i Gävle.

– Jag är jävligt tydlig. Inte bara i hur jag sjunger utan även i intervjuer, hur jag pratar, allt.

– Nej, jag har blivit sågad för det. Ett tag tänkte jag ändra mig, men det skulle kännas konstigt att komma ut och sjunga som Don Corleone.

Pernilla Andersson är även tydlig i vad hon säger, inte bara hur hon säger det. Åsikterna är tydliga, roliga, vågade; hon är inte rädd att stöta sig med människor. När jag för på tal att hennes texter har liknats vid bloggar, gillar hon inte alls den jämförelsen och muttrar länge om kritikern Malena Rydell, som uttryckt bloggliknelsen.

– Jag skickade skivan en gång till för att göra henne förbannad.

För Pernilla Andersson har ordet blogg en negativ klang, och Malena Rydell lade troligtvis inte en positiv värdeladdning i ordet, men hon har en poäng i den aspekten att det ryms mycket vardag i Pernilla Anderssons svenska texter (skivan ”Gör dig till hund” är hennes första på svenska). Den bästa låten – förutom Olle Ljungström-covern ”Jag och min far”, som hon gör tillsammans med pojkvännen Dregen – på skivan är avslutande ”Brev från Amerika”, en Vilhelm Moberg-doftande titel som rymmer en betydligt mer modern berättelse än dem Karl Oskar och Kristina skickade hem, om en utvikningstjej som är tillsammans med en hockeyspelare. ”Han var den enda hon träffat som verkligen kunde förstå / vikten av att alltid vara snygg utanpå”.

Hm, en utvikningstjej som är tillsammans med en känd hockeyspelare, är det inte ... jo, Pernilla Andersson har fått frågor tidigare om detta:

– Men det måste finnas 1 000 hockeyspelare som är tillsammans med utvikningsbrudar ...

Hon är som sagt tydlig i det mesta, men musikaliskt följer hon inte en tydlig, inslagen linje. Som nu, att plötsligt växla in på svenska. Hennes publik sviker dock inte bara för att hon låter den engelska ordboken samla damm i bokhyllan.

– De gillar mig som företeelse, oavsett vad jag gör. Det är lite coolt på något vis.

Vi avslutar med ett gapskratt. Hennes reaktion på vilka som gör henne sällskap på Gävles scener under fredagen: Ulf Lundell och Jill Johnson.

– Nej, du skämtar. Jaja, folk får väl springa mellan konserterna. Men det blir en rolig efterfest på hotellet.

Mer läsning

Annons