Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Talföra revolutionärer på Joe Hills fest

Diktaren, musikern och framför allt fackföreningskämpen Joe Hill skulle trivas bra om han haft möjlighet att närvara vid den tredje upplagan av Intaktos fester till hans ära.

Annons

Vid ankomst skulle Joe kunna käka en schyst vegetarisk gryta i folkköket och byta gamla böcker mot skor i föreningens, överraskande välfyllda, FREE-shop. Därefter skulle han haft möjlighet att uppdatera sig på radikalt frihetliga gruppers förehavanden och åsikter vid bokbordet medan Christer Forsberg traditionsenligt tolkat Joe Hill-låtar på svenska.

Vi som anländer lite senare, vid åttasnåret på kvällen, ansluter med den i anden närvarande Joe Hill till dess att kängpunkbandet Avfart 33 riggat i ordning. Kvintetten från Malmö med två ursprungliga Gävlebor i sättningen spelar ett tight set med ett sound som närmar sig hårdrock i och med starka gitarrsolon och disciplinerat trumspel. Det man saknar är fler inslag av körsången som gör exempelvis ”Pregnant with seitan” till ett kraftfullt trumfkort. Ett välkommet inslag som man får mer av under kvällens gång är inspirerande mellansnack rörande textinnehållet i bandets låtar, i fallet Avfart 33 handlar det om mäns ansvar i jämställdhetsfrågan samt den mögliga synen på kvinnors sexualitet.

Hip hopens främsta balaclavabärare Follow Him To The End Of The Desert följer upp med klargöranden om att han utöver vargjakten motsätter sig det monetära systemet, patriarkatet och i princip allt som ger Rupert Murdoch och Bill Gates skäl till high fives. Gällande vargfrågan presenteras en prototyp av nya stycket ”Wolf pack” som rapparen hoppas få The Haunteds Peter Dolving att gästa med sång vid inspelningen. Oavsett om Sveriges argaste män får göra duett eller ej bör låten bli ett monster, av det vi får höra att döma. I övrigt fortsätter Borlängebon och hans crew att leverera ett uppträdande man kan mosha till.

Göteborgskvartetten Protestera har aldrig gått hem hos mig på skiva, till stor del för att tunn produktion allt för ofta gett deras anarkopunk en anonym karaktär. I levande livet kommer gängets vredesutbrott till sin rätta och en låt som ”De som stal solen” blottar en hitpotential som tidigare gått en förbi. Just medryckande kvaliteter är genomgående i materialet, det märks att det finns många års erfarenhet av låtskrivande i kollektivet. Talförheten visas det även exempel på i en poäng om det absurda i att opponera sig mot Sverigedemokraternas intåg i regeringen när det finns sju andra partier som samtliga fortsätter vara människofientliga i varierande grad.

David Jannati

Mer läsning

Annons