Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Teknikstrul störde en annars utmärkt rockkväll

/
  • Övertygande. Med ständiga mollackord, westerntremelogitarrer och den djupa rösten har Isobel & November accentuerat sin taggighet. De drog också kvällens största publik på Klubb Intakto i Sjömanskyrkan på torsdagskvällen.
Foto: Gustav Gräll
  • Distat. Uppsalabandet Mother & Sun bjöd på hård psykedelisk rock med ett helt ton dronerockspartier.

Annons

Som recensent händer det att man ibland får sätta på sig ett ignoransfilter för att verkligen göra banden rättvisa. Det finns aspekter som uppträdande band trots bra genomförande på scenen inte på något vis kan belastas för: Fel balans i utljudet, krånglande sångmikrofoner etc. Det är grejer som kan irritera både publik och banden på scen och i kväll var det lite väl mycket av den varan. 

Men musikerna i kväll visade sig ändå från sin bästa sida.
Uppsalabandet Mother & Sun spelar hård psykedelisk rock med ett helt ton dronerockspartier där de möljer på i distortionslandskap på ångvältsplaneten. Den som sticker ut är vänsterhandsgitarristen som är den som har många färger på sin palett. Tyngdpunkten ligger på svävande delayeffekter, men han visar sig också vara en jävel på bluesmunspel och orgel. I orgellåten har M&S en låt som skulle kunna vara signerad Caesars. 

Efter en inledning med väldigt mycket mikrofonkrångel och alldeles för hög bas är Perka och hans mannar i Isobel & November ändå så coola att de paradoxalt nog blir heta. I&N är den stekheta pickupen på en Interstate i Arizona, peyoteknappen som frammanar underliga drömmar, sandstormen som du borde skydda dig emot, men som du hypnotiseras av så du låter dig omslutas av den. Med ständiga mollackord, westerntremelogitarrer och den djupa rösten har I&N accentuerat sin taggighet. De drar kvällens största publik och snart spelar de på Piteå Dansar Och Ler. 

De känns färdiga i Gävle, ut och mangla över nya fans, det här kommer att gå bra.
När jag för tre år sedan frågade Karin Steive vem som skulle ta över Karins indiedrottningkrona i Gävle när hon flyttade hem till Stockholm svarade hon tvärsäkert: ”Elin Lindfors”. 

Alla vet hur det gick, Elins kalender är numera fullbokad. Hultsfred avverkades förra helgen, nästa helg spelar hon med Twiggy Frostbite på Peace & Love. 

TF gör ett fruktansvärt bra gig, det är bara synd att publiken inte får höra deras himmelska drömindie så som det ska vara. Keyboardsen är skyhögt mixade, gitarren dränks 90% av spelningen och Elins sång försvinner då och då. 

Men de uppträder med proffsig attityd, det finns en trygghet i bandet, de har blivit vildare i rampljuset – framförallt Anna-Karin bakom keyboardsen ser periodvis ut som om hon är på väg att headbanga sig fram till en whiplashskada. Jag vill ha Twiggy Frostbites debutplatta i handen nu, nu, nu! 

För övrigt anser jag att tillståndet i musik-Gävle aldrig lovat så mycket som nu. Här finns drivor av bra band i en uppsjö genrer. 

Nu är det dags att visa Sverige vad vi kan.

Erik Süss

Mer läsning

Annons