Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tennander får oss skratta och tänka till

/

Klockan är två minuter i sex och kön till Smedsgården ringlar sig över Malmgatan och vidare. Klockan är prick sju då Lasse Tennanders konsert äntligen börjar. Vi är många som väntat på de tätt placerade bänkarna och det ska visa sig vara värt alla de 3 720 sekunderna.

Annons

Tennander gör ett skönt intryck redan när han soundcheckar genom att tala om för oss att vi egentligen inte är här, vi har inte kommit än.

Den anspråkslösa tältscenen som orden yttras ifrån gör inte stämningen sämre, snarare tvärtom. I stället för att oroa mig över eventuellt regn fångas jag genast av Tennander och hans musik.

Det mesta som lämnar hans mun och gitarr denna kväll är imponerande träffsäkert, för att inte säga briljant. Mellansnack om saker som alkoholiserade skivproducenter, far och son-kärlek och Magnus Uggla svänger ungefär lika mycket som själva musiken.

Just musiken låter väldigt fräsch för att ibland vara uppemot trettio år gammal och även en hel del roligare än mycket annat i genren.

Vi serveras ”Så länge skutan kan gå” efter att Tennander förklarat den som en av de bästa svenska sångerna någonsin. Den passion han gör denna presentation med är närvarande som en röd tråd hela kvällen igenom. Också detta är impo- nerande.

Sammanfattningsvis är spelningen väldigt varierad. Lasse Tennander går från att underhålla (han är en riktig entertainer i kväll!) och locka till stora skratt till att beröra och få oss att tänka till.

Liksom konserterna på Joe Hill-gården i Gävle känns arrangemanget som en frisk fläkt i kontrast till sommarkvällar, yror, gatufester och allt vad det är. Det här var förresten första gången Lasse Tennander spelade i Sandviken. Vi som var där kan vara glada. Och de som oroade sig över regnet gjorde det i onödan.

Lagom till att Tennander avslutat sitt sista extranummer började det, inte en sekund tidigare. Allt som allt en vacker kväll.

Mer läsning

Annons