Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Thurston Moore

Annons

Inga kakafonier av avigt stämda elgitarrer. Inga trumpinnar nedkörda i stallet eller borrmaskiner framför mickarna. När Sonic Youth-gitarristen Thurston Moore går på soloutflykt visar han en betydligt mer lågmäld sida. Men inte mindre tilltalande.

Anslaget känns igen från förra gången det begav sig, på 2007 års "Trees outside the academy". Vi får akustiska gitarrer i lager på lager över en botten av bas – men inga trummor – och förstärkta med inpass från stråkar. Moore sjunger sårbart och ömsint men ändå självsäkert.

Precis som i elektrisk form har han en förmåga skapa oväntade och personliga harmonier. Musiken är vacker men här behöver skönheten inte ta sig igenom en vägg av oljud. På gott och ont. Sonic Youths storhet ligger ju just i skärningspunkterna; mellan det vackra och det fula och mellan konstmusik och punk. Moore solo renodlar det fina och det är ärligt talat inte så dumt det heller.

Mer läsning

Annons