Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Timbuktu

/

Annons

Jason Diakité har i mina ögon varit svensk hiphops klarast lysande stjärna i ett decennium. Han kanske saknar Looptroops vrede och Labyrints markkontakt men som få andra har han lyckats mogna i en genre som inte bara är relativt ung utan också till sin natur så ungdomlig.

Inte minst är detta uppenbart på nya "Sagolandet". Här låter han redan i första låten, "Allsång på gränsen", skynket som döljer de mörkaste hörnen i minnet falla när han beskriver tiden efter sin styvfars död.

Steget från hasch till roppar, tjack och heroin var så förvånansvärt litet i flykten från mig själv.

Det var länge sedan jag hörde en skiva som kändes så ärlig, naken och helt befriad från filter mellan det som måste sägas och det som faktiskt sägs. Här finns inga skyddsnät, ingen självbevarelsedrift som håller tillbaka.

Men det är inte bara lyriskt som skivan imponerar. Musikaliskt visar den ett brett spektrum av uttryck utan att på något sätt kännas splittrad. Inte ens den redan uppmärksammade "Dansa" där han lägger mörk rap över jazzpianisten Jan Lundgren och Duo Pannacottas tolkning av ett Franz Schubert-stycke känns på något sätt apart. Tvärtom blir den en perfekt avslutning på en mycket bra skiva.

Ralph Bretzer

Mer läsning

Annons