Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tom Waits

/

Annons

Den 62:a födelsedagen närmar sig med stormsteg för Tom Waits. Men det finns inte ett dugg av mossa eller gubbighet över nya plattan.

Waits har karvat ut ett eget utrymme för sig lite vid sidan om, i en, av myter och skrönor färgad, tidlös overklighet.

Tillsammans med numera ständige följeslagaren Marc Ribot, Los Lobos-medlemmen David Hidalgo och självaste Keith Richards visar han upp bredden i sitt fantastiska låtskrivande. Han gör finfina ballader, manierad galningsblues, rock’n’roll, texmex och någonstans sipprar det till och med igenom något uppbrutet jazzackord på pianot från hans tidiga karriär, från innan han bytte flygeln mot kakburk och trumpinne.

Nej, ”Bad as me” är kanske inte ett mästerverk som album betraktat.

Man kan till och med anklaga den för att vara lite splittrad men när varje låt tagen för sig är så bra gör det inte så mycket.

Ralph Bretzer

Mer läsning

Annons