Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas Järmyr bjuder på ständigt kontrollerat kaos

/
  • Tomas Järmyr lockar fram ett brett spektrum av ljud –från åskmuller till tasasnde insekter.

Annons

Man skulle kunna jämföra trumslagaren Tomas Järmyr med en trollkarl. Han plockar upp nya verktyg, förlåt, instrument. Det är kedjor, skålar, rena plåtbitar och givetvis cymbaler.

Man skulle kunna beskriva honom som en blandning av Meshuggahs Tomas Haake och Andreas Werliin från Wildbirds & Peacedrums. Men allt detta vore naturligtvis orättvist, Tomas Järmyr har ett totalt eget uttryck.

Han spelar ett långt nummer och är fruktansvärt dynamisk. Inledning är som ett åskväder med dundrande pukspel och snabba virvlar, för att senare gå ner i blotta viskningar och i princip tystnad i form av vispspel och cymbalkonster. Det påminner om så vitt skilda ljud som kyrkklockor och insekter som snabbt tassar fram. Uppfinningsrikedomen lyser inte direkt med sin frånvaro.

Det är ibland svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta någon fast puls i musiken. Jag kommer också på mig själv med att undra om hela det cirka 30 minuter långa stycket är improviserat eller om det är noga uträknat. Ingetdera skulle förvåna mig. Bådadera skulle imponera. Men helst vill jag inte veta.

Det är ett ständigt kontrollerat kaos och en fröjd för samtliga sinnen att iaktta. Tyvärr går åhörarna att räkna på händernas fingrar. Vi som var där bevittnade ett oförglömligt spektakel framfört av en man som förmodligen bara kommer att bli ännu bättre. Det är världsklass.

Magnus Mjöhagen

Mer läsning

Annons