Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Torrkokning på Konserthuset

/

Farser börjar alltid småputtrande, för att mot slutet stormkoka.

Annons

“Pengarna eller livet”, en adaption av farsmästaren Ray Cooney, inleds direkt med att den tråkiga kommungubben kommer hem med en portfölj innehållandes miljontals kronor, och redan från start stiger alltså de första stora bubblorna mot ytan.

Förvecklingarna kring de två väskorna, där en alltså innehåller miljoner och den andra en halväten ostmacka, utspelar sig under ett par timmar i ett och samma vardagsrum, där skådespelarna yr in och ut genom dörrar på sedvanligt farsmanér.

Tempot är högt, för högt. Skådespelarna gör ett bra jobb - jag har alltid haft ett gott öga till Charlotte Strandberg efter “Svensson, Svensson”- och deras hysteriska insatser, med snubbel och allt, är nästan lika mycket idrottsprestationer som skådespeleri.

Det är inte deras fel att skämten - och med det menar jag de roliga skämten - är för sällsynta, och att det som finns i humorväg tenderar att dränkas i hysterin, ett slags John Cleese-tempo som utmattar.

Den månghövdade publiken skrattade dock gott, kanske hade de en mer avancerad farssmak än vad jag, som brukar nöja mig med en och annan Eva Rydberg-tillställning, har. “Pengarna eller livet” stormkokar redan några minuter in i pjäsen, och två timmar av detta leder oundvikligen till en torrkokning. Kristian Ekenberg

Mer läsning

Annons