Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två blodiga knän och två tummar upp

Inledningsvis dras den kaliforniska kvintetten med samma krux som hållit mig från att inkludera dess skivor i samlingen. Trummorna säger åt mig att mosha, men gitarrerna beordrar en att headbanga frenetiskt i hukad position med benen brett isär. Oviljan att falla in under metalcores stämpel sabbar dess värre flytet ibland.

Annons

Det studsiga titelspåret från senaste släppet ”Pray for villains” är ett exempel på när bandets formel fungerar. Hela låten sätter sig i reptilhjärnan och leder kroppen likt en brutal kavaljer in i dans. Den varan blir det för övrigt imponerande mycket av under giget, ”Clouds over California” startas upp med en redig moshpit på frontmannen Dez Fafaras order. Sångaren besitter en enorm pondus och skulle kunna hålla kurser i mellansnack. Hans vokala insatser är som tuffast när han ryter i fullt ut och inte lägger sig till med de tillgjorda grymtningar som hängt med i repertoaren sedan dagarna i Coal Chamber.

När det kommer till groove är akten bland de främsta inom fållan som skamlöst rotar i Panteras välfyllda gravkammare. Många riff svänger med Dimebag Darrells ande över sig, men sättet bandet komponerar på är eget och gör det till en värdig arvtagare. Batteristen John Boecklin begåvar även manskapet med ett vansinnigt ktaftfullt trumljud som agerar en skön matta för kollegorna att stampa på.

Avslutande ”Meet the wretched” ackompanjeras av en enorm circlepit som efter muntert deltagande lämnar undertecknad med ett knä som liknar en rå hamburgare samt ett andra knä med en touch av lövbiff. Medan jag biter i plånboken och sjukvårdaren spritar mina sår reflekterar jag över att Devildriver gör sig bäst live och utgör en av festivaldagens absoluta höjdpunkter.

David Jannati

Mer läsning

Annons