Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulf Lundell "Unplugged"

/
  • Med det gensvar som han mötte i Gävle Konserthus blir det nog svårt att sluta för Ulf Lundell.

Gävle Konserthus 25/9

Annons

Han kom in med gitarren och munspelet kring halsen, satte sig på stolen och började sjunga "det är kallt ute och det blåser...". Men när konserten var slut nästan tre timmar senare kände sig säkert de allra flesta riktigt varma inombords. Det var en kväll som gjorde oss lyckliga, vi som hade ynnesten att uppleva premiären på Ulf Lundells höstturné, den första på två år.

Efter tredje låten kom första mellansnacket. En berättelse om låten han just sjungit, om Sankt Kristofer som dog martyrdöden år 250 efter kristus och som vandrade över en flod med ett barn på sina axlar. Sankt Kristofer var Vägfararnas helgon, berättade Lundell och konstaterade att han själv började turnera för drygt 30 år sen.

"Jag är här för att börja ett avsked", sa han och möttes av besvikna "nej, nej, nej..." från publiken.

Det här är början på ett långt farväl som kanske varar i ett par år, sa Lundell.

Fan tro´t?!

Med det gensvar som han mötte i Gävle Konserthus blir det nog svårt att sluta. Efter två timmars spelning lämnade han scenen men klappades in två gånger innan han till sist avslutade med "Tänd ett ljus i kväll", om kärlekens och frihetens ljus, en låt som säkert många nynnade när de vandrade hem i den begynnande natten.

Första timmen var helt akustisk med Ulf Lundell ensam på scenen. Sedan kom den delvis nykomponerade orkestern in, fem unga män som lyfte de för fansen välkända sångerna. Jag tänker särskilt på "Hon gör mig galen", med ödesmättade klockljud från Marcus Olssons hammondorgel, en höjdarlåt som orkestern tog ännu högre. Scenen badade i rött ljus och publiken jublade.

Jag tänker också på "Gå ut och var glad" där Marcus Olsson tog saxen och solade loss. Det är en låt som bejakar livet och som säger "var glad att du andas, var glad att du finns". Enkla ord som vi alla borde ta till oss och leva efter, åtminstone lite oftare.

Efter första inklappningen kom Lundell in utan gitarr och sjöng "Jag vill älska dig varsamt, älska dig vansinnigt nu". Marcus Olsson kompade på piano och Lundells ord gick fram i en av kvällens känsligaste nummer.

Sammanfattningsvis var det en riktigt succepremiär för "Uffe" som han kallades i talkörerna på slutet. Det enda som jag som recensent retade mig på var att det var svårt att höra texterna. Men det är å andra sidan ett kännemärke, eller en ovana, som Lundell haft ända sedan han började stå på scen för drygt 30 år sen.

Fansen kan ju texterna ändå och känslan och publikkontakten överbryggar de sluddrande orden.

Var det början på slutet för Lundells liv på scen som vi fick uppleva? Fan tro´t!

 

Mer läsning

Annons