Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Underhållning med historiska förtecken

/

Nog är de alla stjärnor alltid. Gordin och gänget.

Annons

Den röda tråden i kväll är kort och gott – spelglädje. Och vilken sådan! Redan från start, med låtar som ”Vad var det vi sa?” (en fråga som Jakob Gordin bokstavligt slänger ut) slår bandets pepp lyssnarna rakt i ansiktet. Konstellationen framför en lång radda av Gordins låtar.

Soundet är en blandning av Eldkvarn och Nationalteatern adderat med en stor dos originalitet. Vad denna originalitet består i är svårt att säga säkert, men det kan vara så enkelt som det faktum att konserten äger rum i Gävle, att musikerna är från Gävle, med en Gävlehistoria i bagaget och att Gordins texter behandlar Gävle. Det ligger ett historiskt skimmer över lokalen. En ganska häftig känsla.

Gordin gestikulerar vilt, minst sagt. Han kan inte stå still, hoppar ner i publiken och håller på. Men han och de andra är inte bara skönt övertända, utan även mjukt tillbakalutade som i ”För kärlekens skull”, som drivs framåt av Anders Sundins fylliga basspel. Innehållet är mycket variationsrikt. Linda Sahlbergs och Gordins röster går ihop väldigt bra. Ibland sjunger Sahlberg solo, ibland sjunger de duett och ibland sjunger Gordin. Vassa solon levereras ömsom av Stefan Zeke Cedervall, ömsom av Peter Nygren (båda gitarr), och ibland även från klaviaturhörnan längst ner i form av Bino Rindestig. Ja, till och med Erland Dahlbom bjuder på ett, något omotiverat visserligen, trumsolo i slutet.

”Nu kör vi tills i morgon bitti!”, ropar Jakob Gordin. Det gör de inte riktigt, de nöjer sig med en och en halv timme. Det är ändå i längsta laget. De skulle säkert ha kunnat spela dubbla tiden om intresset funnits från publiken. Inte för att denna är ointresserat i slutet, men det märks ändå att vi lyssnat ett tag. Citatet beskriver det mina ord inte kan – den enorma hungern och spelglädjen.

P.S. Jag tror aldrig jag sätt någon komma undan med att vara så bredbent, bokstavligt, som Gordin är. Ett gott betyg. D.S.

 

Mer läsning

Annons