Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Var fanns alla jazzfantaster?

/
  • Det var inte många som kom för att lyssna på jazz i Drömfabriken. Tråkigt, tycker På Gångs Magnus Mjöhagen.

Publiksiffran på Drömfabriken är nästintill beklämmande liten när Thomas Backman och co utan minsta tillstymmelse till inräkning drar igång kvällens första nummer.

Annons

Runt tio personer har kommit för att lyssna på deras utmärkta jazz. Man kan undra var alla jazzfantaster håller hus när det denna kväll bjuds på så högkvalitativ musik?

Musiken, alltsammans Thomas kompositioner med ett undantag, är färgstark och vacker. Redan när inledande ”14:e mars” klingat ut har samtliga i kvartetten fått stort utrymme för soloutflykter, och på den vägen är det. Thomas och Jens Filipssons altsaxofoner skriker ut sina känslor över lokalen medan de stadigt backas upp av Clas Lassbo och Calle Rasmusson, kontrabas respektive trummor.

Det första av två set avslutas med ”Lasersiktet” som genomsyras av en sorts pubertal dramatik. Thomas skrev den i gymnasiet ”när de inte kunde spela så fort som de kan nu”. Men nu nog går det fortare – det inledande, och avslutande, temat hade kunnat vara med i vilken svartvit 1900-tals film som helst, ångande framåt som ett skenande ånglok. Tillsammans med ”Plös” tillhör den konsertens fullträffar. Här samsas bebop och frijazz om vartannat utan att ta ut varandra.

Mot slutet är vi lyckligtvis några fler som lyssnar, men kanske inte så många som Jerry The Cupboard hade väntat sig eller förtjänat. De är trots detta mycket glada. Tror jag det. Förmodligen är det sanslöst roligt att spela såhär svängig musik.

 

Mer läsning

Annons