Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Värdig hyllning av The King

/
  • Låter som Elvis. Henrik Åberg framför mestadels låter från Elvis senare period medan Jack Baymoore tar sig an de äldre låtarna. Och de gör det mer eller mindre fläckfritt.

Det här med att bedöma tributekonserter är lite tudelat. Man vet ju vad man får, eller åtminstone vad det är meningen att man ska få.

Annons

Överraskningar är mer undantag än regel. Ska man bedöma urvalet av låtar? Eller bara fokusera på insatsen, som i de flesta fall ändå är fläckfri?

För grejen är ju – Henrik Åberg (ja, han från det där tv-programmet på 90-talet), Jack Baymoore (alias Kent Vikmo), SWE TCB Band och SWE TCB Choir är mer eller mindre fläckfria. Det låter som Elvis. Det låter fantastiskt för det mesta. Låtvalet är även det svårt att klanka ner på. Jag sitter länge och väntar på ”In the ghetto”, ”Suspicious minds” och ”Blue suede shoes” och de kommer så klart, till slut. Alla är nöjda.

Henrik Åberg framför mestadels låtar från Elvis senare period medan Jack Baymoore tar sig an de äldre låtarna, och detta med stor pondus. Baymoore har en imponerande len 50-talskänsla i sin röst och är den av halva av duon som sticker ut mest i kväll. Kvällens första låt, ”That’s alright, mama”, gör han till exempel utmärkt. Henrik Åberg verkar däremot vara en aning ur gängorna. Till en början märks ingenting, men i slutet är det stor skillnad på de båda herrarnas engagemang och kraft. Åberg verkar lite stressad och rösten håller inte riktigt hela tiden på samma sätt som för Baymoore. Han vankar av och an längs scenkanten och gör bara enstaka dansanta utspel medan Baymoore knappt kan stå still och vägrar tvätta bort sitt leende. Men det är ingen katastrof, utan får mig snarare att slappna av och tänka att det kanske inte behöver vara så perfekt ändå.

Det finns dock några saker som inte går förbi lika enkelt. Varför inte stanna upp några sekunder och berätta vad det är ni gör? Okej, musiken är fantastisk och det är självklart den publiken är här för att höra, men lite bakgrund hade inte skadat. Låtarna betas av i racerfart för att så många godingar som möjligt ska kunna tryckas in. Lite personlig närvaro så hade den här kvällen varit mer minnesvärd. Nu var det som vilken Elviskonsert som helst. Vilket naturligtvis är ett mycket bra betyg.

Mer läsning

Annons