Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Veronica Maggio tände Furuvikspubliken

/

Det var 7 981 personer i publiken den här ljuvliga sensommarkvällen då Veronica Maggio med kompband hedrade oss i Gästrikland och Furuviksparken med sin extraordinära scennärvaro.

Annons

Huvudpersonen för kvällen kom upp på scenen precis på klockslaget åtta, iförd en orange klänning och en muntert lila pälsjacka.

Första låten är lättsam pop men ändå med vissa mollstråk som är smakfulla. Det mesta blippar och bloppar bland musikanterna men basisten har ett skönt groove och är iförd fransjacka som fladdrar retsamt i vinden.

Låtarna liksom bubblar av livsglädje förutom de som beskriver det motsatta tillståndet livsledan. En försiktigt blommande allsång kommer igång på "Satan i gatan" och handklapp på det i den efterföljande discodängan.

En ballad bryter av och mobilkamerorna halas fram för Veronica Maggio är förföriskt fotogenisk och har ett nära förhållande till sin unga publik. Den i sammanhanget något åldrande hiten "Måndagsbarn" känns som en något mer djuplodande text som griper tag i både mig och kidsen som gärna sjunger med i refrängen. Veronica Maggio verkar tolka sina fans innersta känslor mycket väl för allsången i låten "17 år" böljar starkt men ändå innerligt.

I "Låtsas som det regnar" bubblar och sprudlar sångerskans röst svävande mot den sommarblåa himmelen likt en fri och lössläppt heliumballong. Hiten "Jag kommer" framkallar kvällens intensivaste allsång och jag kan bara kapitulera inför Veronica Maggios närvaro och publikkontakt.

Mer läsning

Annons