Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vinnande stämma

/
  • Övertygande. Så fort Wadling öppnar munnen är det som att det som kommer ur den är skrivet i sten, det var så där det skulle låta.

Freddie Wadling är kanske den mest osannolike sångare man kan tänka sig.

Annons

Tung och rund och flintskallig och framåtkurad sitter han ned på scenen med en pärm i knät och dricker pilsner och ser mest av allt ut som någon bortglömd Astrid Lindgren-karaktär.

Efter ett par låtar vinkar han till oss i publiken bara sekunder innan låten tar slut, och när alla instrument (kontrabas, gitarr, trummor, saxofoner) väl har tystnat säger han: ”Hej Växjö!”

”...eller var det Gävle? Jaja. Vi är många som säger lite fel ibland. Men Gävle var i alla fall rätt va?”

En annan gång, när det blir lite tyst på scenen mellan två låtar, delar han med sig av sin inre monolog till oss i publiken: ”Okej, göra något kul nu kanske? Men jag vet inte vad! Hm, jag är inte nå bra på det här, okej?”

Det är det ena. Det andra är att han också är en av det här landets bästa sångare. Jag vet faktiskt inte riktigt hur han beter sig. Men så fort han öppnar munnen är det som att det som kommer ur den är skrivet i sten, det var så där det skulle låta.

Det var alltid så där det skulle låta.

Hans senaste skiva består av en samling Bond-låtar.

Kommersiellt gångbart, men artistiskt knappast det lättaste att göra något av.

Ändå finns det låtar, till exempel ”The world is not enough”, där Wadling gör saker med dem som originalen inte är i närheten av att göra.

Förutom Bondlåtar sjunger han också Stina Nordenstam (”Här slutar kartan”), Radiohead (”Creep”), David Bowie (”Let’s dance”), Procul Harum (”A salty dog”), några stenhårda, drivna bluesnummer och en jazzstandard (”My funny valentine”). Dessutom Freddies eget glansnummer från bandet postpunkbandet Cortex, ”The Freaks”.

Och allting med den här rösten. Som gör varje låt till en hårt kramad, svårt tillknycklad papperslapp som varsamt vecklas upp under Freddies knotiga händer. Och var och en av dem visar sig innehålla det oundgängligaste meddelande.

Mer läsning

Annons