Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Witchcraft lös lite starkare

/

70-talsinspirationen flödar i replokaler världen över, inte minst i den Söderhamnsbelägna mötesplatsen där Views huserar.

Annons

 

Sextettens uttryck startar vid garagerock, men framförs av lite för skickliga musiker på lite för fina instrument för att det ska stanna kvar vid det.

Killarna fokuserar hårt på de egna instrumenten, vilket resulterar i ett tight och medryckande men även lite distanserat set. Blickarna riktas allt som oftast mot golvet, med vokalisten Anton Gavells pigga ögon som undantag. Med lite mer scenvana och rörlighet kommer akten ge ett starkare intryck, låtmaterialet har den redan ordning på.

Gävles har decimerats till en trio sedan sitt senaste uppträdande på hemmaplan. Men vilken trio det är! Emil Claesson är en gitarrhjälte inom sin genre, Joel Frid (som numera även trakterar basen) är tveklöst en av rikets bästa rocksångare och Oscar Leander får trummor att framstå som de coolaste av alla instrument. Bredden i musiken har fortsatt växa sedan släppet av debutdemon och inkorporerar nu allt från soft flumrock i Creams anda till stötiga Queens Of The Stone Age-uppvisningar.

Det verkar nästan som att manskapet tjänat på att tappa två medlemmar. Det som förlorats i dynamik återvinns i samspelthet och ökad energi hos besättningen som består.

Det var verkligen på tiden att kom till Gävle. Örebro inhyser en imponerande mängd toppklassiga band inom alla rockens avgreningar, men Witchcraft lyser lite starkare än kollegorna. Lättsmält doom metal med starka inslag av progressiv rock är inte den mest självklara framgångsformeln, men i kvartettens händer får den en sällan skådad hitpotential. När gänget når den 14:e minuten som avslutar mastodontlånga ”The alchemist pt. 13” och ser ut över en publikskara som inte tappat intresset ens för en sekund framgår det vilken makt som utövas.

Med tre helgjutna album i ryggen finns det mycket guld att välja bland, även om fokus i kväll ligger på senaste skivan serveras man ett rikligt urval av truppens formtoppar. Inte konstigt att den sjungande gitarristen Magnus Pelander ser så glittrande glad ut hela tiden, med den musikskatten att ruva på skulle jag också vara nöjd som ett bi i en tuggummiautomat.

Mer läsning

Annons