Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mysig men för trött

/
  • Per med hatten. Per Persson var sig lik på Perssons Packs spelning på Engeltofta på annandagen. Men bilden är från ett helt annat tillfälle.

Annons

Besöker man Perssons Packs hemsida är det tydligt vilket segertåg de befunnit sig på de senaste åren. Idel fina recensioner i alla tidningar. Alltid massvis av glada besökare. Besöker man Engeltfota på Annandagen bevittnar man ett undantag. Det är småsakerna som gör det, de viktiga detaljerna. Ljudet är tyvärr inte helt perfekt, utan ganska långt ifrån. Till en början är det väldigt svårt att höra Perssons sång och rundgång blir snarare regel än undantag.

När så detta problem mattas av decimeras plötsligt publiken kraftigt. Varför är det så lite folk? Varför är intresset från dem som är där så svalt? Beror det på paltkoma efter all julmat? Eller på vetskapen om att dagen efter stavas måndag? Eller på överrepresentationen av ballader? Okej, valsande tretaktsballader är Packets signaturmelodi. Men ändå, ibland blir de lugna partierna alldeles för långa.

Hatten är på, men Per Persson själv verkar lite trött. I vanlig ordning bjuder han upp till dans med publikens damer och har bra distans till sin egen person. Dock är det den här kvällen svårt att se honom som den kung av skrålrock han egentligen är. Nu finns hans överman i själva bandet, i form av Love Antell. Han syns knappt eftersom de spelar på golvet och de flesta i publiken är något längre än han. Men han hörs bäst av alla. Det är hans gitarrspel och utlevelse som räddar spelningen. Det gnabbas och pikas mellan Persson och Antell. Den senare avslutar ett solo i de lägre registren varpå den förre utbrister ”Tog tonerna slut, Love? Fanns det inga fler toner?”. Och han visar att de finns där någonstans.

Den obligatoriska ”Tusen dagar härifrån” avslutar. Den låter lite trött men med ett piggt solo av Love. Till sist är det dock ändå Per Persson som tar hem showen. Bara genom att helt enkelt vara den mysiga mannen, med den vackra lyriken, de anspråkslösa kläderna och den käcka hatten.

Mången vals och en och annan rockstänkare. Så kan vi väl sammanfatta det hela.

Magnus Mjöhagen

Mer läsning

Annons