Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nerverna darrar hos stå upp-eleverna

/
  • Hur blir man rolig? Mikael Lundgren, Jenny Eklöf, Ernesto Colamosca och Stefan Söderblom lär sig just det på Västerbergs folkhögskolas stå upp-kurs.Nazism kan vara kul... Per Rydkvist övar på sitt nummer som inleds med en grej om nazism. ”Det har kommit så mycket smånassar där jag bor”, förklarar han.
  • Roligare och roligare. Per Rydkvist och Anna Adamsson menar att det går att lära sig att vara rolig. Det är en form av retorik.

– Ni vet när man inte kan somna på kvällen. Istället för att räkna får brukar jag tänka på nazisterna. Jag tänker på hur tredje riket skulle se ut om jag fick bestämma.

Annons

Per Rydkvist kör sin stå upp-inledning för klasskompisarna på komikerkursen på Västerbergs folkhögskola.
I kväll står de på scenen på riktigt, på Gasta i Gävle.

Precis som man tänker sig så snackas det en hel del när de fördagen tio eleverna samlas för fika och genomgång av kursdagarnas program. Det skämtas en del också.

Stå upp-kursen på Västerbergs folkhögskola i Storvik är ny för den här terminen och eleverna träffas för tredje gången de här dagarna. Det ligger en viss nervositet och dallrar i luften i klassrummet. För de flesta är kvällens framträdande allra första gången de står på en scen.

– Det ska bli väldigt spännande att misslyckas totalt i morgon (läs i dag), säger Vincent Ervig Lindqvist när de går gruppen runt och alla får berätta hur det är.

Lektionen har börjat med kaffe, biskvi och så ”rundan” där alla får komma till tals i tur och ordning.

Det handlar en hel del om skämtstatusen. Några är osäkra på vad de har, andra har skrivit om och skrivit om igen.

– Jag har så höga krav när det gäller texten, säger Anna Adamsson som inte har bestämt sig om hon ska köra materialet hon har om att ”sätta på” och alla olika tolkningar det finns av det eller om hon ska prata om hus och prestigen i att rusta kåken bäst.

– Det är annorlunda att göra grejer inför den här gruppen, det känns tryggt, säger hon.

– Jag tycker precis tvärtom. Det blir lätt ångest i en liten grupp, men när man står på scenen gör man bara sin grej och publiken säger inte nåt, säger Per Rydkvist.

Han har redan gått en stå upp-kurs för Hans Carstensen som är lärare på den här längre kursen också (och författare och komiker och medarbetar på Arbetarbladets kultursidor också).

– Det jag hoppas på är att kunna göra hobbyn till ett yrke, säger han.

Anna Adamsson har precis startat eget inom mental träning och tyckte att hon höll så strikta och lite trista föredrag. Hon vill helt enkelt bli lite roligare.

– Och det löser upp så mycket att vara här. Jag har blivit gladare och positivare.

Innan eleverna kör igång med genomgången av materialet för kvällens uppträdanden så är det uppvärmning på schemat. opch det handlar inte om att ooo:a och rrr:a, typ röstuppvärmning, utan om att skriva, snabbt. ”Pennan tänker”, kallar Hans Carstensen det.

– Längst upp i vänstra hörnet skriver ni namn på alla ni har träffat under veckan, säger han och fortsätter runt pappret med filmen man gillar och saker man tycker och egenskaper man har.

Sen blir det ironiövning. Hans Carstensen har listat ett gäng set ups, påståenden, som eleverna ska fylla på med punchlines. Pennorna raspar, men i övrigt är det knäpptyst de fem minuter som de har på sig.

Sen haglar punchlinesen. ”Jag vill inte att någon älskar mig – det är så dyrt med julklappar”, ”Jag vill inte att någon älskar mig – jag har fullt sjå att älska mig själv”, ”Jag vill inte att någon älskar mig – då blir den så ensam”...

Några passar på vissa påståenden, andra kommer på fler och fler grejer.

– Man kan lära sig att skriva på rätt sätt, säger Per Rydkvist.

– Och så gäller det att bjuda på sig själv, säger Anna Adamsson.

Olika gästlärare dyker upp på kursen, och pratar om sitt sin humor och sina sätt att skriva.

Tanken var att Kristoffer Appelqust skulle ha kommit den här gången. Men han hade tagit fel på dag och i stället blir det mimaren (!) och komikern Lasse Nilsen som kommer att hänga med eleverna under dagen och sen uppträda tillsammans med dem i kväll.

På scenen står också Stephan Ahlgren (från Gävle) och Cilla Domstad (som nyligen flyttat till Gävle från västskusten.

– Och hon har säkert en timmes material och kör sist i första akten, så ni behöver inte vara oroliga för att ni måste fylla ut tiden. Det gör hon, säger Hans Carstensen.

Det dämpar inte nervositetsdallret i klassrumsluften nämnvärt.

Anna Adamsson kan fortfarande inte bestämma sig för vilket material hon ska köra på.

– Hjälp mig!, vädjar hon.

I kväll klockan 19 på Å-krogen i Gävle gäller det.

Mer läsning

Annons