Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu ska folkfå vad de vill ha

År 1838 knatade konsuln Göran Fredrik Göransson omkring i Chicago och ungefär där föddes orten Sandviken.

Annons

Inte i sinnevärlden då, men väl som idé. Typ ungefär som Chicago skulle det bli, tänkte Göransson och åkte hem och fnulade vidare på Sandviken.

Det skulle ta ytterligare 24 år av funderingar innan järnverket började anläggas, men det är i år 150 år sedan det skedde och det ska naturligtvis firas med så kallat ”dunder och brak”. Och det börjar på tisdag, med någonting som kallas ”Vinterfesten”. Jag sitter och tittar igenom programmet. Anna-Lena Brundin kommer och skämtar. Sedan är det diverse coverband. På fredagen är det ”Nightclub med rök, ljus och videografik”. Och som om det inte skulle räcka med videografiken kommer dessutom Swingfly – ”en skön blådåre känd från Melodifestivalen, en mix av energi och rap i världsklass.”

Mellan festligheterna är det också programpunkter med lite mer fibrer. Som när Proffice bjuder in till framtidsseminarium: ”Socialt entreprenörsskap – framtidens ledare”. Det vill man ju för allt i världen inte missa.

Men frågan är om den största publikdragaren ändå inte kommer att bli Mange Makers på torsdag kväll, kända för plojlåten ”Fest hos Mange” och, något mindre, för uppföljarna ”Jul hos Mange”, (julversionen) ”Fest hos Bagge” (Idol-versionen) och ”Mange bjuder”.

Sandvikenborna fick själva lämna förslag på hur jubileet skulle firas under förra året. Som dragplåster fick alla som lämnade förslag provköra Segway längs en markerad bana på Knutentorget.

Det visade sig att folk allra helst ville ha en fotbollsturnering och en konsert med Tomas Ledin. Några andra av de 1201 förslag som kom in var ”fest i hela jävla stan” och ”mycket jippon”.

Därför smäller man nu upp ett jubileumstält över Jerntorget med bar, scen och restaurang. Det gjorde man när Melodifestivalen var i stan också.

”Det blev väldigt lyckat då med mycket glitter, glamour och firande”, tycker Sandvikens informationschef.

Alltså, jag vet inte.

Ett öltält med Mange Makers på Jerntorget i februari är väl ungefär lika mycket glitter och glamour som Sandviken är ett nytt Chicago.

Men här har människor ändå bott, levt och arbetat tillsammans, ofta under svåra umbäranden och med livet som insats (minns att på fabriksområdets avdelningar rullar det fortfarande fram text som: ”I dag är det si och så många dagar sedan den senaste olyckan”). Och detta i 150 år!

Och här steppar hela gardet av skenleende jippomänniskor, kommunbyråkrater och självutnämnda ”entreprenörer” beredvilligt fram för att ”ge folk vad de vill ha”.

Är det bara jag som tycker att hela upplägget i sammanhanget känns aningens, aningens, aningens... lökigt?

Mer läsning

Annons