Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ohörda låtar ett osäkert kort

/
  • Pampig powerballad. Sannas röstresurser visas upp i sin fulla prakt i den pampiga powerballaden och paradnumret ”Empty Room”. Det är den sista halvtimmen publiken väntat på, de nya låtarna på utrikiska är tyvärr flera klasser sämre även om Sanna Nielsen sjunger otroligt bra.

För första gången åker Skånes schlagerdrottning ut och frontar själv på konserthusturné. I vanliga fall har hon ju oftast polarna Sonja Alden och Shirley Clamp med sig. Nu axlar Nielsen det tunga ansvaret solo med kompgrupp.

Annons

Eftersom hon haft ett pärlband av finallåtar i melodifestivalsammanhang genom åren är det inte konstigt att hon finns cementerad i det svenska nöjesmedvetandet.

Men showen inleds med inte mindre än fyra engelskspråkiga låtar från Nielsens splitternya platta i kölvattnet på senaste Melodifestivalen. Jag vet inte om det är coolt kaxigt eller dumdristigt, kommersiellt självmord. Hon sjunger väldigt bra och en relativt fåhövdad publik klappar artigt med i ”This Time Love Is Real” exempelvis. Men det känns ganska svävande, ohörda låtar är alltid ett osäkert kort. Nu har säkert ett antal i publiken Nielsens nya album, men det är först i ”Rör vid min själ”, en gammal powerballaddänga i sann Celine Dion-anda, som det hojtas lite bland publiken. Det akustiska numret ”Till en fågel”, som tog in en 11-årig Nielsen på Svensktoppen, är ett ömt, gulligt ögonblick; en svensk visa när den är som somrigast ute i naturen. Men blandningen av engelskspråkiga (mer okända) sånger i full bandsättning och svenska schlagersånger som första finallåten vi får höra; ”I går, i dag”

på ensam akustisk gitarr, ger ett något splittrat intryck. Ja, hela första timmen är strikt uppdelad på det sättet – som om det vore två helt olika koncept på scenen.

Men efter den första timmen gör Nielsen ett egetskrivet engelskspråkigt nummer där hon inledningsvis kompar sig själv på ett ensamt piano. Men att det ska ta sån otroligt lång tid att ’smälta’ ihop de två motpolerna...

Men där kommer brytpunkten, när det där pärlbandet av schlagerhits plötsligt matas in i patronloppet mot sluttampen går publiken igång ordentligt. Givetvis är första extranumret årets Sannaschlager ”I’m In Love”. Sedan visas hennes röstresurser upp i sin fulla prakt i den pampiga powerballaden och paradnumret ”Empty Room”. Det är den sista halvtimmen publiken väntat på, de nya låtarna på utrikiska är tyvärr flera klasser sämre även om Sanna Nielsen sjunger otroligt bra. Och jag får känslan att hon kan göra en helgjuten show först om två, tre album.

Erik Süss

Mer läsning

Annons