Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Paniken kommer efteråt

/
  • Jay (Maika Monroe) går på en ohälsosam dejt i

Annons

Eftersom tjejen har enbart underkläder och röda högklackade skor i nattmörkret står det klart att hon rätt snart ska bli mördad. Hon är skiträdd. Men vi ser inte för vad. Skräcken är osynlig.

Nästa tjej lever längre. Hon heter Jay, ingår i ett gäng chillande ungdomar och har sex med sin kille i bilen. Det visar sig att han överför något som är värre än gonokocker, nämligen en privat zombieförföljare som bara hon kan se. Eller psykiska baciller istället för fysiska om man så vill.

Enda sättet för Jay att bli av med det nya skräckinslaget i vardagen är att ligga med någon annan. Föra det vidare, som ett dödligt kedjebrev med klassisk skräckfilmsmoral.

”It follows” har vunnit en del festivalpriser. Man kan förstå varför. Fotot är magiskt snyggt när det fångar tonåringarnas skörhet, bedagade förorter och övergivna Detroitkvarter.

Filmen är också en fascinerande skildring av ungdomens liksom trögflytande tillvaro under loja sommardagar. Inga vuxna syns till – utom i form av de läskiga förföljarna som ständigt byter gestalt (du vet aldrig vem du kan lita på) och går i pensionärstempo. Man kan springa ifrån dem. Men inte springa från skräcken.

Jo, jag får erkänna, det är riktigt elegant. Rysarklichéerna används kärleksfullt och försiktigt. En mardrömsstämning infinner sig.

Men skrämd blir man inte. Kan jag nästan garantera. ”It follows” är ingen skräckis på det sättet. Paniken kommer senare. När man inser att det handlar om en generation som har ingenting att hoppas på, av framtiden eller av vuxenvärlden.

Mer läsning

Annons