Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Crucified Barbara

/

Stark inledning men svagare avslutning för Crucified Barbara.

Annons

Det är nu tio år sedan Crucified Barbara levererade debutalbumet ”In distortion we trust”. Ett album som genast skapade ett stort medialt intresse. Röster höjdes, imponerande gig bokades och bandet klev fram som ett ungt, hungrig och lovande namn för framtiden. Men någonstans längs vägen tog det stopp. Någonstans började det gå grus i maskineriet.

Det är precis samma sak som genomsyrar dagens spelning. Det börjar starkt och intensivt. Publikuppslutningen är även den tämligen god och festivalhungrig. Till en början har sångerskan Mia Coldheart dem alla ätandes ur sin hand. Refrängvrålen är högljudda och sitter där de ska.

Nävar knyts och vevas med på de rätta ställena. Så lång, allt väl. Men ju längre in i spelningen vi kommer, ju mer pliktskyldigt blir exempelvis gitarristen Klara Force headbangande. Att parhästen Ida Evileye (bas) för dagen finns i publiken med magen i vädret och temporärt ersatts av Tobbe Ljungqvist från Junkstars gör kanske sitt det med. Låtarna tappar i styrka och detsamma gäller även för publiken. Orken tryter och så väl öl-bodar som t-shirtar verkar pocka på uppmärksamheten. Det är där det tunga artilleriet ska plockas fram, inte halvmesyrer som ”Rock me like the Devil” och ”The crucifier”. Där någonstans blir också känslan av att bandet fortfarande står och stampar på ett och samma ställe utan att komma vidare blir uppenbar

Mer läsning

Annons