Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rösta på årets utsocknes!

Fem konserter under året med artister som inte är lokala har chansen att bli utsedda till Årets utsocknes på Local heroes – Galan som går av stapeln 30 januari på Maxim i Gävle.

Det är du som bestämmer vilken det blir genom att sms:a in din röst.

Och det här är konserterna du kan rösta på.

Annons

Entombed. ”Med en bredd sträckt mellan det karga manglandet på debutplattan ”Left hand path”, via det groove som bandet lade sig till med på 1993 års ”Wolverine blues,” till de punkiga death metal-bastarder som hörs på två år gamla ”Serpent saints” ger kvartetten en show som slår luften ur en från alla håll. När jag efter ett vänskapligt kast landar med ansiktet före på scengolvet får jag under ett ögonblick syna musikernas frenesi i närbild. Det råder ingen tvekan om att de enda som slår de mosade, rödsvettiga, ynglingarna i främsta publikledet gällande passionen för musiken är bandmedlemmarna själva. (...) Entombed har kraft nog att representera döden till dess att livet är slut”, skrev På Gångs recensent efter spelningen på festivalen Ta livet i dina egna händer på Kungen i Sandviken i somras.

Freddie Wadling. ”Från första tonen känns det som att publiken hypnotiseras av den där rösten som har ett Mount Everest av livserfarenhet inom sig. (...) Hans version av nutida klassikern ”Do you realize” smiskar självaste Flaming Lips och jag får en fet gråtklump i halsen och gåshudsrysningar. Radioheads ”Creep” görs suggestivt med ståbas, fiol och slagverk, och det finns inte tillräckligt med superlativ uppfunna för att beskriva den. (...) Han borde kulturmärkas, fridlysas och helgonförklaras”, skrev På Gångs recensent efter konserten på Spegeln i Gävle i februari.

Robbie Fulks. Vi anade att den ironiske countrymusikern Robbie Fulks skulle vara något alldeles extra. Tyvärr hade ingen av våra recensenter hade möjlighet att se honom när han besökte Holmarna och Drömfabriken. Men ledarredaktionen flexade i stället sina popkulturella muskler: ”En oförglömlig kväll för oss cyniskt romantiska, längtande medelålders+”, skrev en entusiastisk Kennet Lutti. Många fler instämde, så vi tar igen vår bevakningsmiss med en nominering till bästa utsocknes.

Anna Ternheim. ”Anna Ternheims skugga är stor och svart mot Konserthusets vägg, med håret slängande, tornar över publiken. Skuggan är symbolisk, får jag för mig, för hon är stor nu, fyller nästan hela lokalen med publik, men kvar finns fortfarande den lilla sångerskan som gjorde de förtroliga låtarna på debutalbumet. (...) Hennes version av Broder Daniels ”Shoreline” är en lång, härlig ilning, och hennes röst med det speciella engelska uttalet förstärker dess uttryck som en de ensamma och vilsna barnens sång. (...) Avslutande ”My Secret” tillägnar hon alla nykära, en fantastisk avslutning på kvällen, och för första gången tycker jag om den låten på riktigt och tror att jag förstår den,” skrev På Gångs recensent efter Anna Ternheims första konsert i Gävle det här året, den på Konserthuset.

Marit Bergman. ”Jag vill alltid ha henne på detta sätt nu. Solo. Bara hon och rödvinsglaset. Bara pianot och rösten mörk och varm som en augustinatt. En liveskiva med låtar i denna tappning skulle få en framskjuten plats i min skivsamling. När hon sitter där, framför allt i de drastiskt humoristiska mellansnacken, är det lätt att föreställa sig henne om 20 år. Hon är en naturlig komiker, när hon berättar om hur hon stalkade popstjärnan ”Bertil” i ”I followed him around”, eller knasidéerna om en tv-serie på en bordell/kafé (och att hon nämner Arbetarbladet är förstås ett plus)”, skrev På Gångs recensent när Marit Bergman gästade Spegeln i Gävle i våras.

Mer läsning

Annons