Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Släpper skiva efter 50 år

/
  • En del kanske minns henne från punkbandet

Det dröjde femtio år för Stina Berge att ge ut sin debutskiva i eget namn. I kväll spelar hon på Joe Hill-gården i Gävle.

Annons

- Jag har fått mer publikkontakt under det här året än vad jag någonsin kunnat drömma om tidigare, säger hon.

Vi når Stina Berge när hon just kommit hem från det behandlingshem som hon vickar på. Hon står ute på balkongen och vattnar blommorna.

– Jag underhåller mitt intresse för trädgårdsodling så gott man nu kan göra det i en betongkvart i Orminge, säger hon och skrattar.

Hon skrattar ganska mycket under intervjun. Ett lite hest och helt onervöst skratt. Skrattar gör hon också när hon berättar om ett tidigt stadium i musikkarriären, när hon spelade med Frälsningsarmén i Ljusdal. Säger att hon "skämdes som tusan" över det under rock´n´roll-åren men att hon gärna kan skryta med det nu. Det är lite coolt.

Det var inte någon brinnande tro som fick henne att gå med i frälsis, det var helt enkelt att hon bodde i Ljusdal och ville spela musik och, tja, det var i Frälsningsarmén man gjorde det. Så hon blev med i "tamburinflickorna". Det var en tamburinorkester med tio-tolv tjejer, alla med långa färgglada band på tamburinerna.

- Vi åkte till och med på turné i Stockholm, skrattar hon.

- Anförda av en kapten!

 

Senare blev det helt annan musik, med punkbandet Pink Champagne under det tidiga åttiotalet. Men det var först i höstas som hon som femtioåring hon släppte sin debutskiva i eget namn - "Stina Berge och kärleken". Vad var det som fick henne göra den, efter så lång tid?

- Jag tycker att det jag gör, musikaliskt, textmässigt, scenmässigt, åldersmässigt och könsmässigt fattas.

Hon säger också att den här skivan tog femtio år att "leva fram". Och när hon lade ut materialet på myspace blev hon väldigt påhejad att göra en skiva av det. Hon förstod också att musiken berörde många på djupet.

- Jag har fått så mycket brev och respons och personliga reflektioner och berättelser som låtarna har lett fram till hos olika människor. Det kan vara saker som att "´Stenkolshjärta´ satte igång mitt sorgearbete efter min döde styvfar" till exempel, säger Stina och fortsätter:

- Det finns en otrolig rädsla hos folk nu efter den ironiska generationens härjningar. Folk vågar inte tala allvar. Men det här är blodigt allvar. Annars får det vara. Säger hon. Och skrattar.

- Sedan behöver det förstås inte vara sakna humor för det. Men jag gör det jag måste. Och det här är på allvar.

 

 

Mer läsning

Annons