Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snaskigt hemmahosreportage

/

Annons

Vampyren Deacon, 183 år, har en skälmsk blick när han presenterar sina polare i grabbkollektivet: Viago, 379, Vladis, 862, och Peter, 8 000. Den sistnämnde är lite grinig och inte lika villig att visa upp sig inför kameran.

Det ska göras en dokumentär om deras nattliv, med barhäng och hemmafester i huvudstaden Wellington, Nya Zeeland.

Som om vi inte hade nog av samtida vampyrer med en attityd, senast i ”True blood” och ”Twilight”.

I ”What we do in the shadows” gnabbas killarna om vem som ska diska och dammsuga, och om vem som har hippaste outfiten. De hjälps åt att rita av varandra, i brist på spegelbilder.

När huset blir för slabbigt kallas en förslavad kvinna in för att städa upp deras skit.

Det här vore medelmåttigt kul, om det inte vore för att filmen driver mer med genren dokumentärfilm, än med populärkulturens vampyrer. Och mer med buddy- och bromancementalitet.

Grabbarna vampyrsnobbar håller ihop i vått och torrt. De inviger den fumliga nybörjarvampyren Nick i sina hemliga riter. Finner kompisar i sina uråldriga dödsfiender, machokillarna i stadens varulvsgäng. Till och med en representant för middagsmaten (människosläktet) accepteras som en av grabbarna trots att han heter Stu som i stuvning. Stu är nämligen en fena på att hitta oskulder på webben.

Allt framför kamerateamet som obekymrat registrerar vampyrernas middagsbestyr, det vill säga föreberedelse till mord. Dokumentärfilmarna lägger sig varken i de blodiga anrättningarna eller att huvudpersonerna är tydligt smickrade av uppmärksamheten. Dokumentärer filmar ju bara av ”verkligheten”. Avsäger sig ansvar för det som händer. Blundar för att filmarnas blotta närvaro påverkar situationen.

En komedi som parodierar creddig dokumentär brukar kallas mockumentary. Det galnaste jag sett i den vägen är ”Best in show” (från 2000, om hundutställningar). Inte alls – nu blir kanske många besvikna – kultförklarade ”This is Spinal Tap”.

Men ”What we do in the shadows” lyckas faktiskt ta mockumentaryn ett litet steg längre när den både utnyttjar dokumentärfilmen och reflekterar över dess fällor.

Skaparna bakom tv-serien “Flight of the Conchords" gjorde detta snaskiga hemmahosreportage. Obs att filmen endast visas tre kvällar i Gävle.

Mer läsning

Annons