Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Syskonkärlek och maktspel med bröderna Luuk

/

Annons

På insidan av programbladet finns ett citat om den kända berättelsen Kain och Abel, syskonrelationen som slutade i blodbad. Berättelsen vi möter inne på Gävle teater denna kväll är långt ifrån lika brutal.

Bröderna Martin och Kristian sitter på varsin klappstol framför en glittrande backdrop. Med på scen finns en palm, en kartong och ett stort blädderblock, mer än så behövs inte för att berätta en alldeles vanlig historia om syskon. Kristian blir, ganska naturligt, den som leder publiken in i showen. I ett försök att definiera vad syskon är, kastas frågan ut i publiken. Det är tyst. Det börjar med föräldrarna säger Kristian och publiken skrattar. Genom kläder och dialog växer syskonrollerna fram; Martin, den lite vilda lillebrorsan och Kristian, en ansvarstagande storebror.

Ett enkelt bildspel, i trendigt retro diabildsform, agerar stomme till denna ganska flackande show. Via bilderna får vi följa deras uppväxt, berättelser om barndomsminnen och kivande kring hur det nu egentligen var vid dessa tillfällen. Då och då grenar showen ut sig, bilder på kända syskonpar som fungerar mer eller mindre bra, Martin håller monolog om hur viktig onyttigheten är medan Kristian tar chansen att skriva om Martins prosa för just nyttighetens skull.

Det är en generaliseringarnas afton, stora syskons duktighetskomplex och ohejdade småsyskon. Men det är också just i detta allmängiltiga som showen blir som roligast, där alla kan känna igen sig och där alla får plats. Utefter bildspelet utvecklas brödernas berättelse, den blir seriösare och skratten färre. Bröderna Luuk ger ut sig själva som exempel på syskonkärlek och maktspel.

Kvällen balanserar mellan lättsam och allvarlig, jag saknar mer av antingen det ena eller det andra. Lite lagom sentimental, ibland otroligt rolig, smått ofokuserad men ändå charmig. 

Mer läsning

Annons