Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tack! Jag behövde det här!

/
  • Från en av episoderna i
  • Från en av episoderna i

Annons

Tycker du att andra bilförare kör som idioter? Ligger en gubbe mitt i vägen i flera kilometer? Du kanske ger honom fingret och skriker bonnjävel när du sveper förbi till slut.

”Wild tales” gestaltar olika situationer där aggression och frustation byggs upp i vansinniga crescendon och ges dödsföraktande utlopp.

Det är sjukt tillfredsställande! Man får tappa kontrollen!

Jag skrattar hänsynslöst åt blodutgjutelsen, framför allt i första halvan av den här filmen.

”Wild tales” är en spansk-argentinsk episodfilm vilket möjligen inte låter så muntert. Men tack, jag behövde det här. Att få gå totalt bananer – utan påföljd.

Vi får se lite apor och lejon inledningsvis, istället för ansikten vid skådespelarnamnen. Även titelns ”wild” antyder ju att det handlar om att människor beter sig som djur. Reagerar instinktivt, biter när de känner sig hotade; civilisationen är bara ett tunt lager som när som helst kan spricka.

Sen tänker jag att berättelserna i ”Wild tales” lika gärna kan referera till vårt moderna konkurrenssamhälle – djungelns lag råder, ät eller bli uppäten. Klart medborgarna blir frustrerade!

Just bilsamhället tycks förresten göra oss särskilt galna. Och inte enbart bilköerna. I en av filmens episoder upptäcker en man att hans bil blivit bortforslad eftersom den är felparkerad, medan han är inne på ett konditori och hämtar ut en överprisad tårta till sin dotters födelsedagskalas. Det är dyrt att kvittera ut bilen också, och klockan tickar. Gästerna hinner gå och frun bli rasande innan han äntligen är hemma.

Till saken hör att den snart exploderande mannen har till yrke att spränga byggnader i luften…

”Wild tales” har en lysande scen som utspelar sig på en restaurang, en annan på ett flygplan, en tredje längs en landsväg. Bröllopssekvensen i slutet är jämförelsevis svagast.

Men jag ska inte avslöja ett ord mer om innehållet. Det här är en film som ska upplevas med varenda liten krampaktigt förvriden hjärncell man har. Man kan antagligen gå och skrika ut sin ilska på chefen på en engelsk fotbollsmach istället. Men bio känns faktiskt lite mer – civiliserat.

Mer läsning

Annons