Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Taggad Andreas Johnson drog storpublik

/

Cityfestvibbarna är ett faktum –sällan har man sett så många människor samlade i klunga på Gävles stora torg. Utan karusellerna och fyllan, förstås. Vilket gör det hela till ett trevligt familjärt arrangemang.

Annons

Cityfestvibbarna är ett faktum –sällan har man sett så många människor samlade i klunga på Gävles stora torg. Utan karusellerna och fyllan, förstås. Vilket gör det hela till ett trevligt familjärt arrangemang.

Vad Per Persson från Perssons Pack sedan gör där är en annan fråga. Han verkar inte riktigt veta det själv när han drar av en tafatt version av örhänget ”Tusen dagar härifrån”. Tyvärr blir också detta det enda vi får höra från Persson. Trots en utlovad kvart tar istället Joacim Backman och The Mahatmans över för att snabbt mata publiken med veckans dos av Guns ’n’roses, i form av ”Sweet child o’mine”.

Till skillnad från Persson känns Andreas Johnson betydligt mer taggad och betydligt mer rätt i sammanhanget. Andreas Johnson lirar harmlös, men samtidigt inte helt ointressant, musik. Kalla det ”feel good”-rock om ni vill, det är lagom.

Han inleder kaxigt med ”Glorius”(som står sig förvånansvärt bra!) och lutar sig bakåt med utsträckta armar som för att värja sig mot den enorma publikexplosionen… som uteblir. Okej, mot slutet kommer publiken igång och ropar efter extranummer, men detta efter hjälp av kvällens konferencier. Det är också först då, efter en stunds tomgång, som Johnson kommer loss på riktigt. Först i nya ”We can work it out”, som påminner oss om att Johnson faktiskt kan göra riktigt bra låtar. Och sedan…”Hungry Heart!”. Yes! Undertecknad känner sig lillgammal, men lite Springsteeen var precis vad som behövdes för att ge sommarkvällen lite extra krydda.

Magnus Mjöhagen

Mer läsning

Annons