Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Timbuktu kvar högst upp på svenska hiphop-tronen

/

Timbuktu
Scen Europa, Peace & Love
Betyg: 4
Bäst: "Alla vill till himlen men ingen vill dö" är svår att komma runt
Sämst: Hade personligen önskat något mer från senaste skivan

Annons

Det finns mycket man skulle kunna prata om när det gäller en Timbuktukonsert. Scenpersonligheten, hur snyggt han rör sig på scenen eller kanske hans mellansnack fyllda av social patos.

Men det som hänger kvar för mig efter att Timbuktu avslutat årets Peace & Love är vilken otroligt bra rappare han är. För när det hela tiden dyker upp nya yngre förmågor som vill vara med och slåss om tronen på den svenska hip-hopscenen står Jason Diakite stadigt kvar som den bästa rapparen vi har på svenska.

Flytet, drivet och intensiteten får mig stundtals att tappa hakan och det går verkligen inte att ta miste på att han fortfarande älskar att uppträda med sitt Damn!. För även om jag personligen gillar lite mer beats-baserad rap så kan jag inte riktigt värja mig mot svänget kompbandet piskar upp. Då gör det inte så mycket att mittenpartiet av konserten kanske blir lite väl jammig för min smak.

Men svänget i "Annie Leibovitz" kommer dröja sig kvar. Jag älskar flytet och tyngden i "Spring". Men inget kan ändå mäta sig med allsångsmockan "Alla vill till himlen men inge vill dö". En modern festivalklassiker så stark att jag tror till och med den mest inbitna D-A-D-fantast har svårt att värja sig. 

Mer läsning

Annons