Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Turkisk prövning

/
  • Ett kargt grottlandskap är bakgrunden till moraliska frågeställningar i existentiella dramat

Annons

Den turkiska regissören Nuri Bilge Ceylan tittar nog hellre på Bergman-filmer än inhemska såpor.

Trots det är hans egen ”Vinterdvala” så lång att den uppdelad skulle räcka en hel säsong. Den berättar om människor kring ett hotell i en bergsby i Anatolien. Rika och fattiga. Onda och goda. Ett solklart såpaupplägg!

Men regissören har som sagt andra förebilder. Manuset är byggt på Tjechov-noveller, även Shakespeare och Dostojevskij nämns som inspiration i eftertexten. Filmen består av ett antal tålamodskrävande dialoger uppbrutna endast av det karga landskapets panorama.

Personen i centrum är hotell- och fastighetsägaren Aydin, en grånad, bildad och välbärgad man. I husets Tjechovgalleri finns också systern Necla, unga hustrun Nihal, ett antal anställda, samt spridda japanska turister.

Ayid har problem med några hyresgäster nere i dalen. De skräpar ner gården, betalar inte hyran och tvingas gå miltals eftersom de inte har någon bil. Men är de sämre människor för att deras trötta fötter lukar illa?

”Vinterdvala” låter sina rollkaraktärer både diskutera moraliska frågor och gestalta olika förhållningssätt. Nihal har råd att ägna sig åt välgörenhet; men vad är det att vara rättvis?

Aydin representerar en världsvan intellektuell elit som använder fina ord men är feg i verkligheten. Han låter sig serveras te i sin ombonade grotta, omgiven av böcker, jordglob, konst och teaterhistoria. Inledningsvis tar vi Aydin för en generös person. Det är innan vi har sett honom förödmjuka sin fru. Innan vi sett honom sträcka fram handen för en trashank att kyssa.

”Vinterdvala” kan också beskrivas som ett relationsdrama – turkiska scener ur ett äktenskap Det är lågsäsong, hotellet går i vinterdvala och makarna uppträder som två motsatt laddade poler på ett iskallt spänningsfält. Men många andra öden hinner ta plats, i en fintrådig, sakta tätnande filmväv. Färdig och uppspänd skimrar den mäktig.

Nuri Bilge Ceylans film vann Guldpalmen i Cannes förra året. Tre timmar och en kvart är dock en utmaning. Varje mening som sägs, tycks sägas ytterligare en gång med variationer. Kanske är det någon sorts konstnärlig ornamentering, som ska skilja dvalan från såpa.

Mer läsning

Annons