Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tv-krönika: Håll er borta från tv:n, superhjältar!

Stålmannen har kraschlandat i biopalatset. Hulken har förstört inredningen. Spindelmannen lagt kladdiga nät över popcornen och Wolverine skurit sönder duken med sina klor.

Annons

Superhjältarna har nu länge förstört filmen, i synnerhet om somrarna då man inte ens kan närma sig en biosalong utan att se män i fåniga kostymer. Filmbolagen har börjat skrapa i botten av lådan där superhjältar förvaras mellan gigen, och resultaten blir allt mer patetiska. Visst, en och annan bra superhjältefilm har materialiserat sig, som Christopher Nolans "Batman"-serie, men i stort har superhjältegenren betytt att vuxna människor fått leta efter sin underhållning annorstädes.

Vilket ofta har varit hemma, framför tv:n. Medan Hollywood har försökt attrahera tonåringar till biograferna, har tv haft en guldålder med serier som "Sopranos", "Mad men" och "Breaking bad". Nu har dock superhjältarna expanderat till bristningsgränsen inom filmen och blickar mot tv-rutan för nya marker att ödelägga.

De är med andra ord redo att förstöra tv:n också.

Förresten, de är redan här. Var och varannan ny serie tycks ha superhjältekoppling. "The Flash", "Agents of SHIELD", "Arrow" och "Gotham" är några som för med sig stanken av härsket popcornsmör från biopalatsen till våra vardagsrum.

Även om jag inte är superhjältegenrens största fan, måste jag ändå medge att de stora biodukarna är som gjorda för superhjältar. Jag förstår att det är kärlek vid första ögonkastet mellan Stålmannen och en girig filmbolagsboss som har näst intill en hel fotbollsplan med vit duk att fylla med explosioner och action.

Tv har dock ingenting att vinna på superhjältarna, och superhjältarna riskerar bara att förminskas av den mindre rutan. De längre formaten – långa säsonger och inte bara ett par timmar film – gör också att de avslöjas som trista och i längden föga spännande karaktärer.

Som er trogna ciceron i tv-världen har jag tvingat mig igenom några av dessa serier. "The Flash" var lite charmig i ungefär en timme, vilket är ungefär när jag brukar börja skruva på mig i biosalongen. Sedan tröttnade jag på den supersnabba vigilanten. Längst har jag härdat ut med "Gotham", som är en prequel till "Batman"-filmerna.

"Gotham" är kanske den serie som anpassat sig bäst till tv-formatet. Den berättar om Gotham city före Batman, när Bruce Wayne blott är en liten föräldralös parvel och superskurkarna inte är torra bakom öronen. Tonen är inte fullt så blockbustergapig som på bio, stämningen mer lämpad för tv-soffan och innehållet anpassat till att tittarna i vissa fall är äldre än 14 år.

Men med så mycket annan bra tv att kalasa på, varför ska jag ödsla tid på "Gotham"?

Mer läsning

Annons