Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

TV: Med banjon och ekan mot bluegrassfesten

/
  • Bröderna bluegrass. Jonas och Kenneth Kjellgren är dubbelt involverade i helgens bluegrassfestival. De spelar, med sitt Downhill bluegrass band och de arrangerar, eftersom de båda sitter i styrelsen för festivalen. Och så åker de båt ibland.

I helgen arrangeras Torsåker Bluegrass, festivalen som är en av landets största i genren.

– Vi tänkte mejla Bob Dylan och säga åt honom att komma till oss istället för till Borlänge, det var ju i bluegrassen han började, säger Kenneth Kjellgren som både är en av arrangörerna och en av de medverkande musikerna.

Annons

Det är enkelt att associera: Banjo, hillbillies, ruckliga hus och blånande berg. Bluegrass.

Men det kan lika gärna vara vackraste Torsåker med en grönska som gör ont i ögonen, en klunga stora röda hus, en plast-eka på ån och bröderna Kjellgren däri, Kenneth med banjon och Jonas vid årorna. Också bluegrass.

I Torsåker arrangeras i helgen landets största bluegrassfestival för 27:e året. Bröderna i båten sitter inte bara med i styrelsen för festivalen, de spelar också med ett av landets mest etablerade bluegrassband, Downhill Bluegrass Band. Som såklart spelar på festivalen.

De har precis släppt sin fjärde skiva (se recension här intill).

– Det var ett mål vi hade, om vi skulle överleva som grupp, säger Kenneth Kjellgren som alltså spelar banjo i bandet.

Vill göra musiken beständig

De förklarar att det, trots att skivformatet som sådant är på utdöende, så är det svårt att låta bli att spela in nånting.

– Man vill ändå göra musiken beständig, säger Kenneth Kjellgren. Sen vill man kanske inte lyssna på det man gjorde för tre år sen ändå.

När skivan, efter ett extravarv i studion, släpptes härförleden firade bandet med att åka iväg.

– Det dök upp en möjlighet att göra en liten turné, säger Jonas Kjellgren som sjunger och spelar mandolin och har skrivit all musik på ”A grasshopper’s lament” som skivan heter.

Så alldeles nyss gjorde Downhill Bluegrass Band några spelningar i norra Europa. Kenneth Kjellgren berättar att han precis fått en inspelning från när de satt ett gäng musiker och jammade i Tyskland och om den där ångesten innan han vågade lyssna.

– Men det lät faktiskt bra, säger han, mer riktad till brodern än till oss.

Det är Jonas Kjellgren som äger ekan. Vi sitter utanför hans hus (stort och rött) under några äppelträd och äter wienerbröd, som Kenneth har köpt med sig från Avesta där han bor, och pratar om bluegrass men en massa annat också.

Stora utmaningar att spela

Bluegrassen börjar bli alltmer accepterad nu, konstaterar de.

– Förståelsen för musik överhuvudtaget är bredare, säger Jonas Kjellgren.

Fler tjejer har kommit de senaste åren, Allison Krauss är kanske det största namnet men i Sverige finns ju till exempel både Abalone Dots och Baskery.

Det är både enkelt och svårt att spela bluegrass, menar bröderna.

– Insteget är väldigt lågt, man kan vara med och spela direkt. Men om man ska bli bra så är det otroligt stora utmaningar i varje instrument, säger Jonas Kjellgren.

Hur renlärig måste man vara då?

– Jag inbillar mig att om man kan nånting så är det lättare att göra sig fri, säger Kenneth Kjellgren. Det är svårt om man inte kan grunderna. Det är ett rätt skarpt format och det är bra om man förstår. Men vi är inte så renläriga, det är av och till.

– Gränsen finns där men man tänjer och bråkar på den, säger Jonas Kjellgren.

Downhill Bluegrass Band har funnits sen 1997, de har spelat på massor av ställen, också i bluegrassens hemland USA, dit de har en inbjudan till en turné nästa år också. Folk där tycker att det är roligt att de spelar ”deras” musik.

– Fast jag brukar säga på scenen att det faktiskt är musik som kommer från vikingarna..., säger Jonas Kjellgren.

Prisades i Pennsylvania

De brukar bli väldigt väl mottagna.

– Vi fick faktiskt pris som bästa traditionella bluegrassband i Pennsylvania, säger Kenneth Kjellgren.

Här hemma, på hemmaplan, kallas de Torsåkers stoltheter i programmet till helgens festival. Som bröderna Kjellgren alltså är involverade i mer än som artister.

– Vi har spelat där i alla år, nu får vi hjälpa till att bygga också, säger Kenneth Kjellgren.

Det är, förstås, mer jobb än vad man kan tro. Det är inte bara scenbygge utan också stängsel som ska sättas upp, boende till alla artister ska fixas. Och så vidare. De flesta musikerna kommer redan på fredagen och jammar, innan den publika delen av festivalen drar igång på lördagseftermiddagen. Förra året kom närmare 800 personer.

Omtyckt festival

– Det är lagom, säger Kenneth Kjellgren samtidigt som han konstaterar att det vore roligt om festivalen kunde vara gratis så att även alla i trakten som kanske inte är helt inne på bluegrass också skulle kunna tänka sig att komma.

Festivalen är omtyckt, hursomhelst, I vintras röstades den ju fram till Årets scen/arrangör på vår Local Heroes-gala.

– Det betyder ju att man har gjort nånting rätt, att folk tycker att den är trevlig, säger Jonas Kjellgren.

Själva Torsåker gör sitt till också, tänker man. Det är en så galet idyllisk inramning till musiken som liksom verkligen passar där. Kolla själva på filmklippet på arbetarbladet.se/noje så fattar ni. Inte minsta ”Sista färden”, bara fint.

Mer läsning

Annons