Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: En geografilektion med glitter, glamour och kamouflerade burop

Annons

Att Ryssland fortsätter protestera mot Ukrainas vinst fast tävlingen är avgjord talar sitt tydliga språk.

"Men alltså krig och sång, det har ingenting med varandra att göra, det är två helt separata saker!" Mina barn är upprörda över Eurovisionpublikens eventuella oförmåga att se bortom låttexternas innehåll. Jag har just försökt förklara att de som röstar på Ukraina kanske inte bara gör det för att de gillar låten. Det kan vara så att de genom att lägga sin röst på Ukrainas bidrag om tatarernas fördrivning från Krim 1944 också uttrycker en protest mot nutida förtryck.

Men nej, säger mina barn, Ryssland har jobbat överlägset mest med sin låt och förtjänar att vinna. Att Ryssland fortsätter protestera mot Ukrainas vinst fast tävlingen är avgjord talar sitt tydliga språk. Tävlingen spelar roll.

Det är hur intressant som helst att kolla på Mello och Eurovision med mina barn. Det blir nya infallsvinklar hela tiden. Tidigare i vår dömde sjuåringen helt ut Tommy Nilsson, Uno Svenningsson och Patrik Isaksson. De sjöng i nedtonade kläder, typ grå jeans och svarta kavajer, sin låt "Håll mitt hjärta hårt". Det spelar ingen roll hur stor Tommy Nilsson var med sin hit "Öppna din dörr" 1994. Nu är det 2016 och Tommy, Uno och Patrik har i hennes ögon inte gjort sig fina alls och inte kan de sjunga heller. De är en skymf mot allt som är glammigt och mello. Det går inte att vila på gamla lagrar när barnen har melloappar och pressar sina små tummar mot växande rosa hjärtan som blir till röst på röst på röst.

Patrik Isaksson, Tommy Nilsson & Uno Svenningsson har inte gjort sig fina för Mellon.

Samma år som Tommy bad oss att öppna dörren gjorde Polen entré i Eurovision. Nu, inför årets tävling, hör jag en journalist på radio som skriver för polska medier. Hon säger att hon inte ens tänker tanken på att landets bidrag skulle kunna vara politiskt. Det får ju inte vara det. Punkt. En glimt av ett annat medieklimat.

För mig har Eurovision blivit mycket mer intressant sedan tävlingen utökades till att omfatta många fler länder. Det blir en geografilektion med glitter, glamour – och applåder som kamouflerar burop. Genom att se hur olika länder röstar kan man utläsa allianser och skiljelinjer mellan olika stater. Kärnande polskor och georgisk britpop blir smakprov på rådande stilideal.

Årets lista på tillåtna och otillåtna flaggor – där den samiska flaggan först var förbjuden – är ytterligare ett prov på vilka nationella/politiska manifestationer som tillåts. Ur det perspektivet känns förslaget om ett Worldvision som kom nu i veckan intressant. Om hela världen skulle fälla avgörandet om världens bästa låt i en musiktävling kan det bli än mer intressant att se hur länder med begränsad erfarenhet av demokrati hanterar människors fria musikval – om telefonröster nu tillåts överallt vill säga.

Läs också:

Armenien tonar ner flaggviftning

Eurovisionvinnaren Jamala riskerade diskning

Mer läsning

Annons