Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tyvärr, det är ljuset som bländar

/
  • CHARMEN GICK INTE FRAM. Nej, Kevin Borg lyckades inte blända sin publik. Det gjorde däremot den mindre lyckade ljussättningen.

"Kevin!"
Gälla barnröster ropar, annars är publiken lugn och väluppfostrad på Konserthuset – för väluppfostrad, verkar Kevin Borg själv tycka.

Annons

 Mestadels är det flickor i yngre tonåren, eller barn som fått med sig snälla mormödrar.

En skiva är inte mycket att luta sig mot för en hel konsert, och det är talande att showen sprakar till som mest vid Bon Jovis ”Livin’ on a Prayer”.

Att den bästa låten inte är en egen produkt behöver nödvändigtvis inte vara ett problem (Anna Ternheim med ”Shoreline” i samma lokal nyligen), men denna gång blir det tydligt att de egna alstren mestadels är för lama.

Kevin har en välpolerad röst, och hans skiva är lika ljudmässigt osmutsig, så att han har med sig ett riktigt band rispar upp den perfekta produktionen på ett välgörande sätt, inte minst för att hans röst måste rocka till sig för att konkurrera med musiken.

Han gör upprepade hoppsparkar i luften, försöker elda på publiken, men denna är alldeles för upptagen med att filma honom med sina mobilkameror.

Jag får känslan av att jag kanske har upplevt Kevin Borg på helt fel sätt. Kanske är han, som slog igenom i ”Idol”, i en tv-ruta, skapt för att upplevas pixlig genom en skärm?

Nåväl, han har en bra röst, det kan inte förnekas, även om samma sak inte kan sägas om hans svenska.

Ett problem som han avväpnande och charmigt själv för på tal, när han skojar om att han själv inte förstår vad han säger.

Hiten ”With Every Bit of Me” är lite snubblig, vilket känns märkligt och onödigt – om det är någonting som han borde sätta är det numret som människor har kommit för att se.

Ett minus även för det skarpt bländande ljuset.

Tips: Att skapa känslan av att man är ett rådjur fångat i en bils strålkastare är inte ett bra sätt för att tina upp publiken.

Kevins charm går inte fram lika bra utan kontexten ”Idol”, så charmigast var ett par tjejer i raden framför, som tisslade och tasslade kring huruvida de skulle vifta med sitt plakat eller ej.

Jag tror att de är nöjda med att ha sett att deras idol existerar på riktigt, och att de ställer sig högst oförstående till mina invändningar, förutsatt att de har nått åldern då de lärt sig att läsa.

Mer läsning

Annons