Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu är bordet snart avdukat

Annons

Förre statsministern Göran Persson har lämnat politiken, men kan inte låta bli att kritisera alliansregeringens ekonomiska politik. Inte helt fel, eftersom Göran Persson var den finansminister som fick städa upp efter den förra borgerliga regeringen.
Han menar att det krävs en samlad ekonomisk strategi för att möta lågkonjunkturen. Inte önskelistor som inte går att förverkliga.
Persson menar också att regeringen stimulerat ekonomin för tidigt med alla sina skattesänkningar, men borde sparat krutet till lågkonjunkturen kom.

Man kan inte bortse från Göran Perssons åsikter. Han hade det ekonomiska ansvaret både som finansminister och statsminister. Han lämnade ifrån sig ett fögderi med en grundmurad god ekonomi och en arbetsmarknad som började efterfråga allt fler. Sysselsättningen ökade också med närmare 100 000 personer under Göran Perssons sista år som regeringschef. Något som högeralliansen kunde bygga vidare på, men nu tycks det bli tvärstopp i ekonomin och jobben medan regeringen håller tyst.

Fredrik Reinfeldt har traditionsenligt hållit sitt sommartal i Vaxholm. Budskapet från statsministern var det sedvanliga. Vad som än händer är det arbetslinjen som gäller, samtidigt som vi ser att arbetslösheten ökar, konjunkturen vänder och inflationen ökar. Men för Reinfeldt och högeralliansen gäller det att vara optimistiska.
Enligt borgerliga media visar Reinfeldts sommartal att han börjar komma ur sin dvala, att han vill ta tag i politiken. Den som lever får se. Några radikala förslag för att förändra orättvisorna som fördjupats under alliansregeringens två år i regeringsställning avhördes inte i Vaxholm. Snarare en återgång till gammal moderatpolitik. För de bäst ställda på de sämre ställdas bekostnad.

Fredrik Reinfeldt säger att han rest land och rike runt för att lyssna på ”folket”. Den politik alliansregeringen hittills stått för tyder på att han måste varit tondöv. Han har tydligen inte hört det missnöje som allt fler medborgare ger uttryck i kritiken mot försämrad a-kassa och försämrad sjukkassa.

Allt fler drabbas. Kommunerna står på tå och inväntar att de inom en snar framtid måste ta hand om alla dem som drabbas. När a-kassan inte räcker till, när sjukersättningen tar slut återstår bara socialbidrag.
Riskerna med en orättvis fördelningspolitik ska inte underskattas. Den leder till en fortsatt urholkning av samhällssolidaritet och till att människor passiviseras. Vi ser det redan i ett allt lägre valdeltagande i de förortsmiljöer som är mest utsatta av arbetslöshet, sämre skolor, sämre sjukvård och allmänt dålig samhällsservice. Vi får ett segregerat samhälle. Därför måste tryggheten sättas i centrum. I en trygg vardagstillvaro växer också människorna.

Alliansen har i många stycken lämnat de mest utsatta åt sitt öde och gjort dem mer osynliga. De får ta de tillfälliga jobben, de har ett svagare skyddsnät, sämre bostäder. Otryggheten växer.

Det finns statistik som visar hur alla regelförändringar i skatte-och bidragssystemen påverkat den enskildes ekonomi under alliansens knappa två år vid regeringsmakten. De visar att inkomsten för dem som redan har det bra har ökat med 24 procent medan de som befinner sig längst ner på samhällsstegen bara fått
2 procent i höjning, om ens det.
Klassamhället har blivit synligare.

Mer läsning

Annons