Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Nu är vi i ett kaosskede"

Peter Oskarsson minns inte exakt, men han säger att det "måste ha varit några år sedan" som de började fundera på att sätta upp Faust i Gasklockorna. Han tror att det var Kurt Nylander, teaterchefen som nyligen gick bort, som kom upp med den tanken från början.

– Det lät som en omöjlig idé. Jag tror att han gillade det.

Hur då omöjlig?

– På så många sätt. Det finns så mycket material kring Faust. Bara att spela Goethes Faust i sin helhet skulle ta 22 timmar. Han började skriva på den i 20-årsåldern och höll på med den ända tills han dog sex decennier senare.

Vad var det som gjorde den så intressant?

– Bra fråga. Hur kan den ha intresserat så många människor så mycket sedan 1500-talet, det finns någonting i den här myten som inte släpper taget. Det tar sig så många uttryck också, alltifrån hårdrocksbandet Faustus från Bollnäs till dataspel till serier till modernistisk litteratur. Det är väl det där med att sälja sin själ till djävulen. Vad händer när han kommer? Har han kanske redan kommit? Jag vet inte.

Var är ni någonstans i processen just nu?

– Nu är vi i ett kaosskede. Vi vet inte så mycket om någonting egentligen utan prövar tankar, idéer, bilder. Samtidigt rullar planeringen på som vanligt. Det finns en tidsplan som ska leda oss fram till premiären.

Hur känns den här fasen?

– Det är både roligt och skräckfyllt. Vi vet ju inte vad det ska bli än. Så det är båda delarna.

När ska det sätta sig lite mer då?

– Hahaha, till sista föreställningen hoppas jag. Eller ja, det sätter sig väl efter hand.

Du skickade en skiss med en gasklocka och lite gubbar på?

– Ja, det är så roliga förutsättningar för det här, att det är ett samarbete mellan gasklockorna och oss och Skottes och hela Gävle symfoniorkester.

Varför är det roligt?

– Att kunna använda så många olika uttryck och hitta synergieffekter och slå ihop olika platser och människor för att arbeta kring ett gemensamt tema – det tycker jag är lustfyllt.