Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu grönskar det även inne på Tallbo

Gränsen mellan ute och inne upplöses i Lars Givells del av Tallbos andra utställningsomgång för sommaren.

Annons

Björkarna sprutar klorofyll i hans målningar. Löven ligger som en smet över trädgrenarna, en grönska som skriker av livslust. De vita stammarna står lite stramare i bakgrunden, som föräldrar till lekande barn. De många variationerna på björk förekommer i akryl och som kollage, och de små målningarna fungerar bäst tillsammans med varandra, som gluggar mot naturen. Några av kollagen blir för färglösa, i synnerhet i sammanhanget, har för mycket känsla av pappersmassa. Som helhet får Lars Givells björkar mig att längta efter sommaren medan den pågår.

Elin Folkesson ställer ut i Timmerstugan och fortsätter att utveckla sin bildvärld. Vi känner igen de unga kvinnorna i 50-talsklänningar, de drömmande ansiktsuttrycken, det innerliga känsloläget. Ett lyckat experiment är hennes två lapptäckeliknande verk där kvadrater med bild och text intill varandra ger ögonblick ur ett liv. Åtminstone den ena består av rester av målningar som inte har godkänts av konstnärens inre kritiker. Ett slags konstpyttipanna där det kasserade får ett nytt liv.

Två verk står ut: ”När häggen blommar” och ”Att leva med sin känslighet”. Den förra målningen är ungdom och sommarlov i destillat, en flicka som trampar sig igenom ett ljus så lysande att det i sin öververklighet symboliserar ren lycka; den andra visar en kvinna i oändligt lång klänning i ett kaktuslandskap, där titeln får en att associera kaktusarnas taggar till en ibland brutal verklighet för känsliga själar. En magisk bild som ger omedelbar kontakt.

Tallbos loft kan vara en knepig utställningslokal, men Helén Wikforss har använt snedtak och bjälkar till sin fördel. Hon visar stengods och har ett minimalistiskt förhållningssätt till sitt skapande. Föremålen och formerna ger ett strängt men samtidigt välkomnande intryck. En konst som ger mer och mer ju längre man vistas i den och upptäcker detaljer, ljusskiftningar, mönster. Vissa av objekten är gjorda som förslag till offentlig konst, smakbitar av större skapelser, och de kräver lite fantasi för att uppskatta dem till fullo. ”Ut” och ”In” hänger intill varandra och får med visuella effekter betraktaren att sugas in och studsa tillbaka. Helén Wikforss är tveklöst skicklig och jag tror att besökare som är mer minimalistiskt lagda än vad jag är kommer att uppskatta hennes stengods ännu mer.

Årets stipendiat från Konstskolan, Ann-Sofie Pedersen, visar en sparsamt hängd utställning med några få verk. Motiven återkommer i olika tekniker, och konstskolestudentens rätt att experimentera syns i en trådig skulptur som för tankarna till blottlagda nerver. En målning övergår nästan till en skulptur när en stol i motivet återkommer i fysisk form mitt på golvet – ett grepp som ger den extra dimension som saknas i den andra målningen. För att kunna bedöma stipendiatens talang hade jag gärna sett fler alster.

Annons