Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Obamaismen segrade

För åtta år sedan satt jag och resten av min klass i politisk kampanjkommunikation i vår lärares lägenhet och valvakade i St Peter, Minnesota, USA. En valvaka som skulle visa sig bli flera veckor lång.

Annons

För något valresultat kom inte den natten. I stället skulle det hela handla om ogiltiga eller giltiga röster i vecka efter vecka. Då handlade det om Gore vs Bush junior. Ett slag Bush gick segrande ur med försnillande liten marginal. Vilket tydligt visade värdet av varje röst.

Obama. Den pragmatiske politikern. En färgad man som i två år kampanjat för förändring. Exakt vad hans förändring består i har han fortfarande inte redovisat. Men han vann valet på att ha en dröm. Vilket få politiker tycks unna sig att hålla sig med i dag.

Precis som Mark Penn insåg värdet av de så kallade fotbollsmammorna under Clintons återvalskampanj 1996, insåg Barack Obama och hans team värdet av de unga väljarna och de annars glömda väljarna. Människor som i vanliga fall inte röstar, människor som därför också är svåra att få till valurnorna, de bearbetades den här gången och de valde i större skaror än tidigare att rösta. Och de lade sina röster på Obama. I utbyte mot ett diffust löfte om förändring.

Barack Obamas hårda fotarbete gav resultat, en välfylld kampanjkassa och frivilliginsatser möjliggjorde för ännu en amerikansk dröm att slå in.

Men Obamas mandatperiod infaller i en tid där USA står inför överväldigande utmaningar. I dag går landet mot ett monstruöst budgettunderskott, det pågår krig i Irak och Afghanistan, den amerikanska bolånemarknaden har sedan länge gått på grund och hos medelamerikanen finns en känsla av att ha blivit åsidosatt. USA är vidare även klyftornas land, där obegripligt rika samsas med working poor, arbetande fattiga, hårt arbetande människor som varje dag går till arbeten de inte kan försörja sig på. Eller som den där taxichauffören jag och mina vänner åkte med till flygplatsen i New York i våras uttryckte det, ”USA är ett land där de rika förblir rika och de fattiga fattiga”. Den amerikanska drömmen till trots. En cynism och realitet som inte kan botas med mindre än att löftet om förändring faktiskt infrias.

Obama har visioner. Och för att förverkliga sina visioner vill han se mer av samarbete i stället för politiskt skyttegravskrig mellan demokrater och republikaner. En taktik även Sarkozy tillämpat för att neutralisera motstånd. Knappast genomfört i en handvändning. Men förmodligen en nödvändighet för att kunna genomdriva en agenda för förändring som bland annat handlar om att ge fler amerikaner tillgång till en sjukförsäkring.

Gårdagen var historisk. Utan tvekan. Men när Obama svär presidenteden i början av nästa år börjar den politiska vardagen i Washington för visionären Obama. Och den motsvarar tyvärr inte tankefriheten en valkampanj bjuder på. Och runt om i USA sitter väljare som förväntar sig valuta för sina röster. För om valet 2000 visade värdet av varje röst, visar valet 2008 oss att väljarna vill ha valuta för dem. I form av förändring.

Mer läsning

Annons