Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Och nu då?

USA valde Obama. Hans försprång var inte övertygande, men det var nog stort för att vinna honom ytterligare fyra år som president.

Annons

Det USA Barack Obama tog över 2008 klev samma år som han valdes till sin första mandatperiod rakt ner i en recession och in i en bolånekris som till sist slog USA och världen med full kraft. Vad han övertog var vidare ett land där den föregående Bushadministrationen satsat enorma summor på fruktlösa krig och verkningslösa skattesänkningar som gav mest till landets rikaste procent. Mot sig hade han dessutom efter 2010 den republikanska majoriteten i representanthuset. Knappast ett drömläge för ett maktövertagande, knappast de bästa förutsättningarna för att kunna prestera imponerande resultat. 

Den föregående mandatperioden blev därför av naturliga skäl inte heller riktigt så imponerande som många hade hoppats på när man 2008 valde Obama. Vilket genererat en besvikelse bland väljarna. 

Obamas ”hopp” och ”förändring” byttes vid denna valkampanj ut mot ”framåt”. Tämligen självklart, för Obama kan inte längre utmåla sig som en politikens David efter fyra år på presidentposten. Och numera sitter hjälteglorian på sniskan. Fokus har förflyttats till dugligheten, till Obamas förmåga att driva USA och dess befolkning framåt. Vilket dock är lättare sagt än gjort. 

Obama vann inte tisdagens val på grund av sina stordåd under de gångna fyra åren. För några sådana kan han egentligen inte stoltsera med. Den politiska verkligheten i Washington hann ikapp honom tämligen omgående, förändringen som utlovades kom av sig och hoppet stal det ekonomiska armodet från amerikanerna.  

Att Obama vann valet kan dock ses som ett tecken på att hoppet om att han faktiskt är kapabel att förändra USA trots allt ännu lever i landet. Även om valet  förmodligen för många även handlade om att hålla Mitt Romney borta från Vita Huset. 

De goda ansatserna har dock kunnat skönjas i politiken. Stimulansåtgärderna som Obama trots allt fick igenom bidrog till att bromsa upp det ekonomiska raset vid finanskrisen. Reformen av sjukförsäkringssystemet som röstats fram vittnar om en möjlig förändring.  

Men utsikterna för de kommande fyra åren är trots det marginellt mycket bättre än de var 2008. USA dras med ett enormt budgetunderskott och monstruös statsskuld, som republikanerna vill lösa genom skattesänkningar och åtstramningar och demokraterna vill hantera genom stimulanspaket á la Keynes och skattehöjningar. Budgetarbetet har varit ett mycket svårhanterligt sådant, och lyckas man inte enas i kongressen före årets utgång träder den finansiella stupstock som installerats in, vilket bland annat innebär nedskärningar i försvarsbudget och skattehöjningar och därmed inte tilltalar något av partierna.  

Obama ser sig själv som en pragmatisk politiker, redo att söka allianser över de politiska gränserna, men så här långt har kompromisserna varit förhållandevis resultatlösa. 

De kommande åren ger Barack Obama en chans att uträtta delar av det arbete han gav sig av till Washington för att utföra. Men den politiska realiteten är tyvärr en svårhanterlig sådan. 

Som lätt dödar ansatser till förändring värdig namnet.