Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ödet förde dem samman

/
  • Efter mycket kärlek, prat och analyserande gifte de sig, Angelica Eriksson, 40, och Robin Olsson, 26, i Gävle i går. Vigseln ägde rum i Trödje och vigselförrättare var landstingsrådet Tommy Berger.

Lördag 7 Augusti, Trödje. I går sa Angelica Eriksson, 40 år, och Robin Olsson, 26, ja till livet och varandra.

Annons

Inför Angelicas fyra barn och släkten i Trödje, hemma hos Angelicas bror, vigde landstingsrådet Tommy Berger dem till man och hustru.

– Jag tror på ödet, sa Angelica, det var en mening i att vi skulle träffas den där natten, berättade Angelica fem dagar för sitt bröllop.

– Och vi som aldrig tidigare hade setts ska gifta oss!

Men innan de sa ja, hann de också säga några rungande nej. Lågmälda nej. Bestämda nej.

Sista gången Robin sa nej, var till sitt gamla liv.

– Efteråt ringde jag Angelikas äldsta dotter och frågade om jag kunde komma hem och berätta för Angelica om mitt beslut. Och det fick han.

Nu har de levt ihop i åtta månader – som man och hustru i ungefär ett dygn.

– Men, vad vi har bråkat oss fram till det vi har i dag, säger Angelica då vi träffas fem dagar före bröllopet.

Så vad är det de har i dag?

– Frid, säger Robin och ser på Angelica. Jag älskar Angelica och hennes barn, och hon är den jag vill dela allt i livet med.

– Det jag får av Robin har jag aldrig tidigare fått av en man. Omtänksamhet och respekt.

Då det verkligen klickade var i vintras, fortsätter Angelica.

– Jag hade inga vantar på mig och han frågade om jag frös. Jag sa nej, men han sa ändå ”då går vi och köper ett par vantar åt dig, gumman”.

De möttes en natt då Robin var ute och åkte bil med några kompisar och Angelica var på väg hem.

– Jag var tvungen att träffa den vackra kvinnan på andra sidan gatan och sa åt killarna att stanna bilen.

Robin hejdade Angelica, talade om att hon var det vackraste han sett och bad att få ringa henne. Angelika sa ja; för det var även något speciellt med den unge mannen.

– När jag såg värmen i hennes ögon visste jag att hon var den jag ville leva med, säger Robin. Utan att vare sig generas eller att skratta åt sig själv. För Robin var upplevelsen dödligt allvar.

– Det var som ett ljus över henne där hon gick, fortsätter Robin.

Skrattar

Sen blev mörker. Så fort de talade med varandra i telefon rök de ihop.

– Det dröjde innan vi träffades, men vi bråkade då också, berättar de blivande makarna och skrattar år det förflutna. Som ligger så nära i tid som nåt år.

När Robin sa ja, sa han också ja till Angelicas förflutna med fler levda år och fyra barn. Och Angelica sa ja till Robins unga erfarenheter av LVU-hem, familjehem, drogmissbruk och skuldsanering.

– Men, det var då, säger Angelica.

Robin lagar maten

Antagligen är det just detta Robin mest behöver få av en Angelika några dagar före bröllopet.

– Jag litar på två människor, Angelica och min chefs fru Linda. För tre år sen litade jag inte på nån.

Robin berättar att han mellan 13 och 18 var ”föremål för samhället”, och att han sen 18 lämnat LVU- och familjehemmen bakom sig, fostrat och tagit hand om sig själv.

Nu har familjen levt tillsammans i åtta månader och Robin och Angelica sköter hemmet ihop, finns lika mycket till hands för barnen, handlar tillsammans och åker till jobbet ihop.

– Vi gör allting ihop. Utom lagar maten för den gör jag, säger Robin.

Robin ger Angelica frukost på säng varje morgon och åker med henne till jobbet innan han åker vidare till sitt eget i Bönan.

På pakethållaren eftersom ingen av dem har körkort.

– Vi behöver ingen bil, säger Angelica, som är undersköterska och arbetar sedan åtta år på Sofia Magdalena på Öster.

Men kanske i framtiden, ty paret vill småningom ha ett eget hus utanför stan och ytterligare ett barn.

Förra veckan förlängdes Robins jobbkontrakt, efter tre år som alltiallo på bygget intill gamla trävillan ”Tomtebo” på Norrlandet, med två år

– Nu ska jag bli hustomte!

Det var när Robin bodde hos sin mamma på Norrlandet som han för tre år sen erbjöds jobbet på Tomtebo.

– Jag träffade Linda, som äger Tomtebo tillsammans med sin man Pekka, när vi var ut med hundarna på morgnarna, och en dag frågade hon om jag hade jobb. Vilket jag ju förstås inte hade.

Pekka erbjöd Robin jobb på familjebygget, och tack vare mötet med Linda där på cykelbanan längs Bönavägen för tre år sen är han snart även skuldfri hos kronofogdemyndigheten.

Därför har Robin frid i sinnet i dag.

Tetha Åhs

Mer läsning

Annons