Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Okej att slöa framför höstens tv-serier

Annons

Det bästa med hösten är att man nästan helt utan dåligt samvete kan ligga inne en söndag och kolla på tv. Slökolla. Titta på ingenting särskilt. Zappa mellan ”Idol”-repriser och repriser på trädgårdsprogram, även fast man inte kunde bry sig mindre om varken det ena eller det andra. Man kan vara precis så lat som man önskar att vara utan att känna att man slösar bort en hel dag. Hösten är ju till för att slöa bort. Förutom när det är riktigt fint höstväder, då kan man eventuellt känna att man kanske borde gå ut och njuta av soltimmarna, de som kommer att bli mer och mer sällsynta ju längre mot vinter det går.

Och om det absolut inte visas någonting alls på teven så kan man alltid söka upp någonting på Svt-play. ”Buskul” till exempel. Har ni sett ”Buskul”? Det är ett barnprogram som i vanliga fall visas i Barnkanalen. Ett program som lär barn att busa, vilket jag tycker är ganska uppfriskande. Särskilt i dagar där barn mest verkar spela dataspel och tevespel och hänge sig åt diverse andra introverta aktiviteter, vilket jag som inte har några barn egentligen inte vet någonting om. Det är alltså helt och hållet spekulationer från min sida. Hur som helst, en vän till en väns fyraårige son hade sett programmet, kastat ett glas vatten på sin pappa och skrikit ”buuuskuuul!”, det är ju faktiskt humor. I alla fall när man inte själv blir utsatt. Jag tror för övrigt att barn busar för lite nu för tiden.

När jag var liten låg man minsann i buskar i flera timmar i hopp om att någon skulle gå förbi och försöka plocka upp den där plånboken man strategiskt hade lagt mitt på vägen och bundit fast med fiskelina. Jag minns att jag och min bästis Anna låg där tillsammans med bultande hjärtan och skrattade och tjöt med skräckblandad förtjusning när en äldre man blev synnerligen upprörd av vårt lilla bus.

Jag tycker att det är fint med ett program som lär barn att busa. Jag vet att jag och Anna hade uppskattat lite idéer när vi var små. Plånbokstricket blev relativt gammalt ganska fort.

Nu för tiden hänger jag mig mest åt fulgråt till ”Greys Anatomy”. Säsongsavslutningen i våras var ju helt fantastisk. Jag tror aldrig att jag har gråtit så mycket till ett tv-program någonsin. Det här långa tidsrummet mellan säsongerna är både positivt och negativt.

Positivt, eftersom jag behöver en paus, tid att återhämta mig, samla på mig både salt och vatten. Dessutom är det ju lite bitterljuvt att gå och längta efter någonting. Negativt, eftersom jag har så otroligt dåligt minne att jag helt hade glömt bort hur den förra säsongen slutade när jag nu började titta på den nya. Men det är okej, allt kom tillbaka ganska snabbt och jag kom fort in i mina vanliga Greys-vanor med fulgråt och att högt säga ”Varför?” och ”Nej” ungefär tre gånger per avsnitt. Jag borde egentligen hata den här serien men jag älskar den, jag älskar den mer än livet.

Nåja, kanske inte mer än livet och kanske inte heller mer än chips.

Eller bus.

Minna Jonsson

Mer läsning

Annons