Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Okej att vara Bill Gates bitch

Vilket slags musik passar bäst till en Saab-reklam? Något slags dödsmässa ligger väl närmast till hands.

Annons

På Gävlebandet 80/20 Rules nya skiva "Northeast" (Veckans skiva på måndag) finns låten ”Song for a future car commercial”, en titel som inte ska tolkas som en ansökan om att bli det nya Oh Laura, vars musik för alltid bär däckspår över sig efter samarbetet med Saab.

Men som Dagens Nyheter konstaterade nyligen i en artikel: fler och fler slutar att ta ordet ”sellout” i sin mun.

”Sellout är alltså inte ett särskilt intressant begrepp för amerikanska indietalibaner längre. I stället för att hålla koll på vem som ligger på vilket oberoende skivbolag (bra), vem som bytt till något ondskefullt storbolag och plötsligt säljer mycket skivor eller förekommer i kommersiella sammanhang (sellout), så får man reda på att Justice gör en självlysande colaflaska och att de samtidigt bidrar med sin hit 'Dance' till läskföretaget.”

Kents samarbete med Sony Ericsson vid förra skivsläppet passerade förvisso inte obemärkt förbi, men om de hade gjort en motsvarande deal för, säg, ett decennium sedan, hade Jocke Berg kreddmässigt gått från att vara accepterad till att bli Agnes Carlsson.

Att Moneybrother nu börjar sälja soppa kanske alltjämt får vissa av hans fans att twittra oroligt, men tro mig, för några år sedan hade han inte ens kommit på tanken att bli den svenska indiescenens motsvarighet till matis-tanten.

Sedan spelar det förstås roll man säljer och man säljer, inte endast det faktum man säljer. Den som på ett vulgärt sätt prånglar gammal hederlig 50-talshemmafrureklam à la ”Mad Men” är fortfarande körd, en störtdykning i trovärdighetskapital.

Frågan är vad som ligger bakom denna kulturella kursändring. DN har en radda med förklaringar, och det finns säkert många fler aspekter, men den förklaring som jag fastnar för är plånboken.

De som ylat mest om ”sellout” är samma grupp som blir sexuellt upphetsade bara av att höra namnet Naomi Klein, kapitalismkrigets globaliseringskritiska gerillasoldater. När svindyra cd-skivor var enda alternativet, före de för skivbolagen förödande torrentströmmarna, kunde dessa kapitalismkritiker lugnt häckla alla som sellout-riffade med benen djupt fastgeggade i coca cola.

När dessa kapitalismkritiker sedermera började sno artisternas arbete med sina datorer, uppstod en obehaglig lucka i deras resonemang – "hur ska de ha råd att göra ny musik när ingen betalar för den och när artisterna inte får närma sig företag utan att vi ylar sellout?"

Det ironiska med sellout-argumentets död är att det offrades så lätt för den egna vinningens skull.

Vad gör det att artisten X är Bill Gates bitch så länge låtarna är gratis?

***

"High school musical 3", om sjungande tonåringar. "Jag måste ha kryssat i den av misstag på min lovefilm-lista, och när jag väl fick hem den var jag för snål för att inte titta, när jag ändå hade beställt den. Jag blev inte positivt överraskad - det var ett typexempel på när snålheten bedrar visheten."

Mer läsning

Annons