Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Öl, sprit och ett brev

Lars Beckman, fryntlig moderat riksdagsman från Gävle med förflutet i Svenskt näringsliv, uppvisar påfallande ofta den sortens magnifika självsäkerhet och dumdryghet bara den som tror sig allvetande besitter. Beckman vet hur det ligger till.

Annons

Gävle skämmer ut sig, slår Beckman fast.

Hela landet skrattar åt Gävle. Läkerolen torrläggs; en skam för staden. Beckman lägger ut texten på sin blogg.

En egendomlig hållning av en man som är vald att stifta lag. Och han har inte ens sitt parti bakom sig, nämndens avslag var enhälligt.

Det är uppenbart att Brynäs misskött ölhanteringen och inte, av olika anledningar kanske ointresse, förmått hålla ordning i barerna. Den ansvarige (men inte länge till) pekas ut. Exempel staplas.

Men det imponerar inte på Beckman. Han önskar sig förtroliga samtal i stället för lagstadgad byråkrati; lagens paragrafer som resonansbotten ungefär. Allt löser sig, pojkar emellan. Det som är bra för affärerna är bra för Gävle. Eller för Beckmans kompisar.

Och självklart är Läkerolen ännu ett exempel på Gävle som usel näringslivsstad. Beckman antyder också en helnykteristisk konspiration, i regi av en ”av sina riksdagsledamöter”. Det är Elin Lundgren, helnykter socialdemokrat som pekas ut. Beckman försöker raljera, han stapplar omkring i meningsbyggnadsruiner, och faller sedan platt till marken.

Sedan träder han in i alkoholdimmorna i Läkerolen och förklarar att handläggaren är övermodig och antagligen korrupt. En allvarlig anklagelse som Beckman försöker utveckla, utan att lyckas. Några bevis har han inte. Han antyder och vidarebefordrar bara enkelt skvaller. Handläggaren, som följer lagen, vill bara göra sig märkvärdig.

Flera av Beckmans kompisar i krogbranschen har i förtroende (men inte offentligt) klagat över hur det går till.

Om detta vet Beckman mer om än alla som, förbluffade, läst innantill i den förödande rapporten från socialnämnden.

Så han pratar på, utan att ha särskild kunskap av något av det han tror sig veta allt om. En självförtjust man.

Hans parti borde nog inbjuda till ett förtroligt samtal.

Och sent i går besked om åtgärder för att få tillbaka tillståndet. Fler vakter, entrévärdar, som väntat. Det hjälper inte.

Den som läser rapporten ser vad som krävs: Den serveringsansvarige måste bort. Han har förbrukat allt förtroende.

Det handlar om att medge brister och märklig nonchalans i ledarskapet, och att kommunen fått nog.

Kanske handlar det om en arbetsgivarfråga, det är inte lätt att lyfta bort en trotjänare.

Landet ”glider isär” och det är vår uppgift att täta sprickorna. Göran Hägglund blickar ut över växande klyftor och allt djupare orättvisor. Gemenskapen, förklarar han, är viktigare än ett ”ekonomiskt kontrakt”. Och bristerna i sjukförsäkringen ska han bevaka ”med falkögon”. En patetisk markering.

Maud Olofsson tror sig omtyckt i partiet, som tappade 16,8 procent av väljarstödet. Centerns analysgrupp hugger mot Fredrik Reinfeldt som ser de små högerpartierna som ”särintressen”. Den arrogante Reinfeldt borde ”bli som Bamse”.

Och nu, försäkrar Anders W Jonsson, skall Centern bli ”varmare och mjukare”. Men partiet måste orientera sig mot Stureplan, där ligger framtiden. Landsbygden är dåtid.

Eftertankens bleka realism i de mindre randpartierna. Den råa klasspolitiken lyfte den riktiga högern men sänkte de små epigonerna.

Nu mäts, i panik, avstånd till Reinfeldt.

Diktaturen i Egypten skjuter mot sina egna medborgare. Långsamt isoleras regimen av ofattbart modiga demonstranter som kräver frihet och slut på enväldet.

En hisnande utveckling. Faller, eller befrias Kairo går en skälvning genom hela arabvärlden. Insikt om de nya tiderna har nått Washington som nu öppet, men något försiktigt ställer sig på frihetens sida.

Läsarkontakt. Budskapen från våra läsare är ofta, av naturliga skäl, uppmuntrande och positiva. Ett nöje att ta del av vänliga (och instämmande) synpunkter som strömmar in till denna lilla redaktion.

Men också de kritiska förtjänar en stunds uppmärksamhet. Särskilt de som önskar oss döda.

Så här, från dror@uppsala.com

”Mr, Lutti, hur mycket hat har du mot Israel? Jag hoppas att nästa självbombare här i Sverige kommer att explodera bredvid dig....så en vacker dag kommer du att förstå vem det är som genomför terror och provocerar i världen.

Hela det jävla flotila var en stor provokation av hamas, och du som en naiv och blind journalist svalde allt! Läs den israeliska rapporten och få fakta på vad som hänt och vad som var i lasten.

Detta mail ifall du inte läser kommentarer till din ledare, vilket inte skulle förvåna mig

Dror”

Ivrigt sliter jag upp kuvertet från Vattenfall, slås nytt rekord? En elchock? Överträffas förra vinterns nästan bedövande fakturanoteringar? Då fyra höga siffror, nästan fem.

Nu fem, med råge.

Och jag som tänt hundratals värmeljus, stängt av element, släckt lamporna, duschat kallt och sover begravd under värmande duntäcke.

Mer läsning

Annons