Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om ord

/
  • I dag är det få som kallar ett äpple för ett äpple. I tider av nedskärningar och varsel anstränger sig företagen hårt för att dölja det verkliga beskedet med en massa fluffiga ord. Till vilken nytta? (På bilden, Maja Ekelöf, författare till bland annat böckerna Rapport från en skurhink).

Jag har sett jobben bli färre den här veckan. Jag var på industribegravning i Norrsundet i tisdags. Och personalnedskärningspresskonferens i onsdags.

Annons

 

Det där sista ordet är långt. Personalnedskärningspresskonferens alltså. Men långa ord verkar vara viktiga i dessa dagar av nedskärningar. För på orden skär företagen inte alls ner när de ska skära i sin bemanning. Snarare gödslas det med ord. Som lindring. Kan tänkas. Eller kanske för att försöka dölja vad det egentligen handlar om.

För ett år sedan var arbetsmarknadsläget i Sverige ljust. Det var då Stora Enso meddelade att massafabriken i Norrsundet skulle läggas ner. 325 skulle förlora sina jobb. Men då såg det ännu ut som att det skulle kunna finnas nya jobb att gå till. Vilket företaget även var noga med att poängtera. Sedan dess har Sverige och övriga delar av världen sugits in i ett finansiellt svart hål. Och när den sista symboliska balen massa kördes fram i tisdags, ett år senare, inför ett samlat pressuppbåd på fabriken i Norrsundet var det därför också svårt att titta på den överdimensionerade sockerbiten. Det högg i bröstet och sved under ögonlocken. För den sista balen massa riskerar betyda arbetslöshet. Och bullarna och kaffet som serverades kändes på det hela taget mest som begravningsfika. Vilket det ju också var.

Dagen efter Norrsundet var det dags för ett besök på Korsnäs som i onsdags meddelade att man under de närmsta två åren kommer ägna sig åt att genomföra ett ”resultatförbättringsprogram”. Vilket översatt från Korsnässvenska till ren svenska bland annat innebär att 110–130 människor kommer förlora sina arbeten på företaget. Men det talades det nästan inte alls om vid presskonferensen. Det nämndes sist. Och bäddades in i upprepade tal om hur viktiga medarbetarna är för företaget och hur tråkigt det är att människor kommer tvingas sluta och att det hela naturligtvis är fruktansvärt för den som drabbas.

Och det mest bestående intrycket från den här veckan var nog just besöket vid Korsnäs. Därför att ordens betydelse blev så uppenbar just där och då. Korsnäs är ju såklart inte unikt. Volvo kallade sina varsel för ”strukturförändringar”. Vi har faktiskt rent generellt en tendens att kalla saker för något helt annat än vid deras rätta namn. Städerska, som är ett hederligt och slitsamt arbete, skrivs exempelvis ibland om till sanitetstekniker. Vilket jag antar är för att det ska låta lite finare. Men städerska är något fint. Det är inte alls något fel på att vara städerska. Ett samhälle klarar sig inte utan människor som städar och håller rent. En av vår tids absolut vackraste samtidsskildringar producerades dessutom av en städerska. ”Rapport från en skurhink” av Maja Ekelöf. Läs den. Om ni inte redan gjort det. Vad vi gör definierar inte vem vi är. Vår yrkestitel förklarar bara för vår omvärld vad vi får betalt för att göra, inte vara.

Vi kallar också arbetslösa för arbetssökande. För att det är bättre att söka efter något än att ha tappat något. Det är inte något fel på att vara arbetslös heller. Jag har varit det. Vi är många som har varit det. Det är inte roligt. Men det gör inte heller en människa till en värdelös existens. Bara för att man råkat tappa ett arbete man en gång hade. Sånt händer. Sånt händer väldigt många just nu.

Så ni får ursäkta det långa ordet i början. Personalnedskärningspresskonferens. Men i dessa dagar tycks få vilja kalla ett äpple för ett äpple och längden på orden vara avgörande. Så jag anpassar mig. Mitt ord betyder dock i alla fall exakt vad som står. Presskonferens för att meddela om personalnedskärningar. Vilket är en ärlighet vi tydligen inte kan förvänta oss av alla företag som just nu av nöd och tvång, men även av andra skäl gör människor arbetslösa. För ord som arbetslöshet, nedskärningar och varsel. Det fattar ju alla precis vad de betyder. Och särskilt trevlig stämning följer som bekant aldrig på besked som innehåller den typen av ord. Men resultatförbättringsprogram och strukturförändringar däremot. Det skulle ju faktiskt lika gärna kunna vara något trevligt.

Jenny Wennberg

Mer läsning

Annons