Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om regionen rusar för fort fram finns risk att målet hamnar i skymundan

Annons

Kommentar till Anna Norlings ledare om sprutbyte den 23/5: Så får vi återigen skämmas för Region Gävleborg

Anna Norling håller i sin ledare en hård ton i en komplicerad fråga. Frågan om sprutbytesprogram är inte så enkel som kan tyckas efter att ha läst ledaren. Frågan om sprutbytesprogram har diskuterats mellan kommun och region i Gävle borg under flera år, under 2015 hölls bl. a ett seminarium om sprutbyte i Nätverk Välfärds regi om det berörda ämnet, deltog gjorde från Region Gävleborg regionråd, ledamöter i Häls- sjukvårdsnämnden, smittskyddsläkare samt inbjudna föreläsare från såväl folkhälsoinstitutet och sprutbytesprogrammet i Stockholmsstad. Samtliga länets kommuner var också representerade främst genom nämndsordföranden med ansvar för IFO frågor (individ och familjeomsorg). Jag var vid seminariet representant för Gävle Kommun i egenskap av nämndsordförande.

Anna Norling riktar i sin ledare hård kritik mot regionen för att man efter de flesta andra landsting och regioner. Det faktumet är inte av lathet eller ovilja utan utifrån en vilja att samråda med kommunerna i frågan.

Kommunerna har oftast en annan infallsvinkel när man ser på sprutbytesfrågan en vad sjukvård och folkhälsoinstitut med flera har. Hela vårdsystemet är uppbyggt genom ett patologiskt förhållningssätt där man hittar det sjuka och botar det, medan missbruksvården utgår ifrån ett salutogent perspektiv där man förstärker det friska och fungerande.

Missbruksvården synsätt kommer utifrån många års arbete med visionen om ett narkotikafritt samhälle, det är först under de senaste 5-10 åren som ”Harm Reduction” teorin har fått fäste i Sverige genom påtryckningar från intresseorganisationer så som Svenska brukarföreningen. Den etisk/moraliska konflikten gäller också substitutionsbehandling. Ofta har kommun och region olika syn på hur förhållningssättet skall vara. Om regionen rusar för fort fram finns risk att målet med både substitutions och sprutbytesprogram såväl som övrig missbruksvård hamnar i skymundan. Målet med all missbruksvård är ändå att individen skall kunna leva ett fritt liv utan missbruk.

Det finns också vissa komplikationer i lagstiftning som ställer till det innan införande kan startas. Till exempel så är fortgående injektionsmissbruk ett av kriterierna för att socialtjänsten skall omhänderta personer enligt LVU (Lagen om vård av unga), ett lagrum som är applicerbart upp till 21 års ålder. Detta samtidigt som sprutbytesprogrammen skall vara tillgängliga för individer från 18 års ålder. Här får vi alltså en paradox; kommunen har anmälningsskyldighet och regionen skall bistå med redskap för att missbruket skall kunna fortgå.

Att regionen vill utreda frågan är enligt min mening bra, det möjliggör till samverkan mellan kommun och region när et gäller vård för den missbrukande individen,

Mitt parti fastställde på partikongressen för cirka en månad sedan att substitutionsbehandling, och sprutbytesprogram skall finnas som en del i vården och det får jag foga mig i. Jag tycker dock att region Gävleborg och dess politiker i den här frågan visar stor lyhördhet mot kommunerna och att viljan till samtal och samverkan säkerställer ett eventuellt sprutbytesprogram som införs efter våra förutsättningar här i länet. En utredning är nödvändig för att utreda var och i vilken omfattning ett eventuellt sprutbytesprogram skall finnas.

Lars Öberg (S)

Ledamot och f.d ordförande i Socialnämnden i Gävle

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel